tisdag 28 april 2009

Umeå

Här hos min pappa i Umeå är det spännande tycker Miki. Igårkväll tog han fram en bit torkat renkött för att knapra på och det var det mest underbara hennes nos någonsin fått korn på tror jag.

Eftersom inte alla är vana att bo med en Whippet, d.v.s. att aldrig någonsin lämna något ätbart inom räckhåll (vilket är längre än man tror), så lämnade pappa renköttet på bordet och gick och pysslade med annat. Efter ett tag infann sig den där oroväckande tystnaden och jag gick fram till köksbordet, där Mikis ben stack fram, och lyfte på den hängande duken. Där låg hon och gnagde på en alldeles superbt god bit torkat renkött!

Helvetes unge =) Men hon hann inte så långt så pappa fick behålla sitt kvällsgodis och Miki mår därför också bara bra i magen - phu!

Nu har pappa lärt sig ungefär hur man ska och inte ska göra med saker som går att äta. Ikväll åker vi till Skellefteå, får se hur lång tid det tar innan min kära mor lär sig samma sak!

Hmm, tom skärbräda.... det bådar inte gott.


Fyndat ur Whippetmun. Segt och gott (och något naggat) renkött...


Nähä, nu har dom nedrans människorna gömt skatten...

3 kommentarer:

Maria 28 april 2009 20:19  

Haaaaaaaaaaaaaa-haaaaaaaaaa! Snawa hälsar att det är rätta takter.

Helena och Quince 28 april 2009 20:40  

Hm... de måste vara släkt. Åtminstone själsligt :)

Hälsa din pappa att jag vet precis hur det är (även om det inte brukar gälla renkött här i södern)

Sagoruna 2 maj 2009 21:41  

Fy vad ruttet att ta ifrån henne den stulna saken. Har man tappat bort sånt så är det upphittarens ju. Hälsar tant Saga