tisdag 20 januari 2009

Den efterhängsna valpen

Jag hittade häromdagen i Filips mobil en bild som han tog när vi var nere hos Henrik och hälsade på 6-veckorsvalparna för snart ett år sen. Jag, Filip och Åsa åkte ner för att välja valp och jag kom dit med fördomen att jag inte gillade de svartmaskade valparna. Så jag försökte gulla och prata med de 4 små tikvalparna, men såklart främst med de utan svart mask. Jag minns dock att en av de svartmaskade valparna hela tiden kom fram till mig och sökte kontakt (Hej, här är jag!) och försökte komma upp i knät (haha, så här i efterhand kan man ju gissa vem det var!). Men hon hade så "fult ansikte" så jag la inte märke till henne så mycket och lyfte bort henne.

Hon kom tillbaka under hela vårt besök och i Filips mobil finns bara två bilder från den dagen och det är en bild på mamma Juni, och sen är det den här bilden:


Javisst är det Miki. Det hade jag ingen aning om då, men tillslut fick hon komma upp i mitt knä ändå och jag insåg att hon var ganska söt :o) Och Åsa som är lite mer kunnig än vad jag är tyckte att den lilla korven skulle passa perfekt för oss, så efter många uppställningar, vändningar, vridningar och tankeutbyten, så blev det så!

Idag kan jag inte föreställa mig hur det hade blivit utan den lilla svartmaskade saken, och jag skäms nästan att jag inte valde henne utan att hon behövde välja mig med våld :)

och ja, jag älskar hennes svarta lilla ansikte

6 kommentarer:

IKA ~ Katja 20 januari 2009 kl. 23:51  

Haha! Hon visste vad hon gjorde redan från start... smart tös det där! ;)

Anonym 21 januari 2009 kl. 06:35  

Aw hur sött var inte det där då? :')

Helena, Quince och Otto 21 januari 2009 kl. 07:29  

Så är det. Har också blivit vald och tror att de ibland (ofta?) vet bättre än vi.

lillajag 21 januari 2009 kl. 16:56  

vet du att d blir bäst när dom väljer oss. dom vet vad som är rätt! kram från Mikis kompisar i Ängby!!!

Rally-Sally 24 januari 2009 kl. 20:03  

Matte ville inte ha mig heller...hon ville ha en stor pojke som hette Hannibal...tyckte att jag var för blyg...så jag hamnade här tack vare att husse inte ville ha en för stor pinnhund...

Mikkan 1 februari 2009 kl. 20:15  

det är lite roligt att se tillbaka på sånt där i efterhand. Vi skaffade en underbar whippet i somras. Av alla valpar i kullen var lilla Mir en av dem som vi inte var förälskade i från bilderna, men han var ju den som kom fram till oss direkt och gav en go slick på kinden! :)