torsdag 17 juli 2008

Sjuklingen Miki!

Igårkväll släppte jag ut Miki på tomten för en snabb kvällskiss, samtidigt gick jag och borstade tänder och släckte i huset då jag vet att hon kommer in direkt hon har kissat klart. Dock inte igår, utan jag gick ut och fann tomten tom, och hörde en hund skälla lite längre bort...Det lät misstänkt likt en Whippetvalp som försöker få igång en katt, så jag ropade och hojtade, men hörde inte var ljudet kom ifrån.

Lyssnar lite till och hör plötsligt en duns och ett skrik, sen kommer Miki farande i 190 mot mig och ser livrädd ut. Vi går in, jag känner igenom henne och tänker inte mer på det då hon inte visar någon smärta men undrar såklart vad tusan som hände.

Vid 1-tiden börjar hon pipa varje gång hon byter sovställning, vid 3 är hon rejält orolig och kan inte sova, och så fortsätter det resten av morgonen. Hon börjar skaka och vibrera i hela kroppen och jag tycker hon börjar kännas varm. Samtidigt hittar jag ett litet sår på höger sida av kroppen och ser att det börjat svullna upp runtom. ORM! tänkte jag i panik och kastar mig på telefonen (hysterisk? jag?) och ringer Bagarmossen. Hon lugnar mig med att det till 99% inte är orm, men att vi nog ska kolla upp såret när lokala veterinären öppnat.

Kl 8.00 ringde jag så veterinären och fick en tid kl 14.20, vilket inte kändes bra då jag tyckte Miki kändes väldigt hängig. Hon kunde nu inte ligga ner utan stod upp och sov med huvudet på madrassen, och vibrerade fortfarande i hela kroppen och var varm. Tyvärr hade min termometer kommit bort i flytten så jag kunde inte uppskatta någon feber. Och eftersom jag tror att jag är Hönsmatte nr 1 som överreagerar så ringde jag kära vän Veronica och hon kom över för att se vad hon tyckte. När hon kom kunde Miki knappt stå upp, andades väldigt kort och var varm som en ugn, och hon skrek till vid minsta beröring av höger sida. "Helvete, brutet revben" tänkte vi, och jag rotade fram termometern. När den visade 39,9 grader, så blev det fart under skorna på fröken Forsvall och vi åkte in akut till veterinären jag bokat hos!

De klämde, röntgade och undersökte och kom fram till att revben & lungor var hela, såret var infekterat och behövde dräneras och lilla vännen var väldigt medtagen av sin höga feber. Det konstaterades även att såret inte kunde ha uppkommit igårkväll utan var flera dagar gammalt. Då föll en polett ner och jag kom på att fröken Nyfiken i en strut hade rusat fram till en djupt sovande Whippettik i Krägga och frågat framfusigt "Tja! Ska vi leka eller?!" och fått en jävla utskällning till svar, vilket resulterade i ett litet bitsår i ansiktet. Tydligen hade även kroppen fått smaka lite hörntand, därav det infekterade såret. Så, case closed...trodde vi.

På med dropp, smärtstillande sprutor och in för operation där såret ska dräneras.
När de öppnar såret för att se hur djup fickan är så är den inte längre än ca 1-2 cm... och bölden nedanför är inte varfylld utan helt enkelt en stor värkande BULA! Bulan har mest troligt uppkommit igårkväll och förklarar den snabba svullnaden. Febern beror därför också på smärta, inte på infektion vilket även förklarar vibrerandet och den otroligt ömmande bröstkorgen.

Så det ena såret dräneras, den andra bulan sköts om lite och vi åker hem ett par tusen fattigare med en groggy valp. Hon går själv till bilen ca 5 minuter efter hon väckts ur narkosen och bär sin på tok för stora tratt med stolthet och viss balansprecision.

Väl hemma går jag över till granngrannen för att höra om han kanske vet vad som hände igår? Han öppnar och vet tyvärr ingenting om att han fick celebert kvällsbesök igår då han jobbade. Jag frågar om hon förstört något och han säger att det enda han märkte idag var att skottkärran hade vält.Jag frågar lite försynt om han har katt, vilket han såklart har, och jag får svar på alla mina frågor.

Liten Whippettik provocerar stor Whippettik under fredagen, blir träffad av några tänder. Några dagar senare jagar liten Whippettik katt över till granngrannens tomt och snubblar illa över en skottkärra (*duns!*) och slår bröstkorgen halvt fördärvad. Precis på samma ställe av kroppen, allt för att förvirra matte och veterinärer.

Case closed!



Nu ska vi vila mitt lilla knyte och jag, jag har ersatt den stora tratten med ett av mina linnen med Paul McCartney & Wings på. Hon är jättefin, och nu ska hon bara bli av med febern och smärtan och såret och bulan, sen är vi alla glada igen.

(utom den sovande Whippettiken och katten....)

10 kommentarer:

Sara 17 juli 2008 20:57  

Men Sara då den där rubruken kan ju skrämma livet ur vem som helst :o
Skönt att det inte var så farligt som jag först trodde puh.
Puss på nosen till söta whippet tjejen :)

Peter 18 juli 2008 07:28  

Ja, "let sleeping bitches lie" går att applicera här, skönt att höra att ni både fick en förklaring på det hela och att lillan är på bättringsvägen! :)

Karin 18 juli 2008 11:34  

Men jesus, vilken historia!

Men det finns en fördel... Det skulle förvåna mig om Miki jagar katter igen när det ramlar skottkärror på en till höger o vänster... *ler

Jenny 18 juli 2008 13:28  

Stackars lilla tjejen ^..^
svansvift och nospussar från brorsan som hoppas du mår bättre snart!!

Annakarin 18 juli 2008 13:35  

Åh jag blev nästan lite tårögd där och orolig att det hänt något riktigt illa... jag är också en riktig hönsmamma och det är bättre att åka in en gång för mycket än inte alls resonerar jag, nu hoppas jag att Ni får en fin och skön helg!
Kram till dig & Miki
Annakarin

Gitte 18 juli 2008 13:44  

Oj, så lätt olyckan är framme!
Lilla tjejen...
Jag och Söderkillarna sänder nospussar till henne. Bli frisk snart!

Whippeten Nota 18 juli 2008 17:45  

Stackars lilla syrran :(
Du får krya på dig =)
Kramar från oss !

xx 18 juli 2008 21:59  

Jisses vad du skrämde oss! matte hälsar att hon hoppas att du tar tillvara på de fördelar man får som sjukling...-sjukdomsvinter på människospråk! Hoppas du är pigg och kry snabbt igen!Puss på örat från flickorna bus i småland.

Sagoruna 19 juli 2008 11:34  

Haha så typiskt whippet alltså! Ja man kan ju hoppas att hon sammanknippar ont + jaga katt = inte jaga katt men det är ju inte så troligt. Hoppas hon blir bra i ett nafs.

Olga da Polga 19 juli 2008 14:25  

Nämen hu, fy och HJÄLP vad läskigt !! ÅTACK OCH LOV att hon blir bättre !! fy, vilken thriller det var att läsa detta...phu...pussa lillgumman från oss !