Trippelpris!

Snacka om att sorg och glädje är två känslor som har en hårfin gräns mellan sig...

Imorse i min ledsamhet tänkte jag att jag inte skulle ställa Miki idag för hon är ju så skendräktig, svullen och ful. Sen tänkte jag att isf får Åsa ställa henne för jag är ju så dålig på det. (det kallas även att ha tappat hoppet) Så jag tog på mig helt vanliga slarvkläder och åkte, utan någon som helst plan på utställande. Väl framme tyckte Åsa att jag visst kunde ställa ut Miki och själv dessutom. Kollade katalogen och det var 5 andra Unghundstikar anmälda, och det var riktigt fina tikar allihop. Jaja, det är vi som blir avtackade, som vi hittills alltid har blivit - om vi ens får en 1:a... fortsatte jag mitt för dagen muntra tänkande och entrade ringen. :D

Vi sprang runt, vi ställde upp, domaren (Graham Hill, UK) klämde och kände och tittade och, ja, vi fick en 1:a. Tack för det tänkte jag och förberedde mig så på att bli avtackad. I konkurrensen när vi ställt upp på rad, och efter låång betänketid fastnade domarens blick på oss och han höjde handen och pekade på oss och sen mot "1:a platsen". Jag tänkte "Varför ska jag gå dit när han tackar av mig, varför pekar han inte ut ur ringen?"... och såg ut som ett stoooort frågetecken. Domaren pekade igen på mig och så mot 1:a, och jag fattade ingenting. Tillslut fick han lov att peka igen och säga "You're first!" och då fattade jag. Vi vann klassen :)
Så himla roligt, som vi har längtat efter det där CK't! Jag hade precis tappat hoppet och "insett" att vi alltid kommer att bli sist, och så kommer detta. (iofs rätt naturligt då det är först nu hon börjar mogna)
Vinna över 5 jättefina tikar, på en Vinthundsutställning, jihoo.

Jag blev så glad! Och när vi skulle ställa upp för placering & fotografering så ställde alla upp sina hundar snyggt, prydligt och korrekt, medan jag och Miki kramades istället för att posera. (måste man vara seriös jämt) :D Hon la en tass på varsin sida om min hals och svansen gick som en propeller, hon hörde väl på min röst att det var glädje i lägret och ville kramas.

I Bästa Tik blev vi inte placerade, och i tävlan om Bästa Unghund blev vi "bara" BIM, men det spelar ingen som helst roll, jag är så stolt och glad för klassvinsten och det efterlängtade CK't. Detta gör att Miki nu kvalificerat sig för Whippetklubbens Trippelpris!

En rolig sak är att domaren, när vi skakade hand, sa till mig "You have a very promising bitch, she is a fantastic mover! You keep going with her" och jag bara glittrade av glädje. Hans kritik är också ganska rolig, den är iofs bra, men den är rätt svårläst och svårförstådd. Hör här: "Quality made bitch of good shape & size. Attractive in head, Pleasing in topline & overall shape. True in front with correct width for her overall conformation. Elegant hindquarters of good angulation & length. Moved freely & true. Just needs to extend in drive behind" Pust, vilken tungvrickare, dessutom i slarvig skrivstil.

TACK alla som gratulerade oss, det värmer verkligen ett orutinerat nybörjarhjärta!!

Förhoppningsvis kommer bilder snart...