lördag 17 oktober 2009

Förändring i flocken

Eftersom jag har förstått att i Whippetvärlden (och hundvärlden överlag) så finns det väldigt många människor som vet allt, förstår sig på allt och sitter inne med alla svar och sanningar, så tänkte jag att det lilla jag kan göra i detta läge är att rakt och enkelt berätta min sanning och hoppas att "folk" respekterar den. Självklart finns alltid andra sanningar hos andra, men för mig är de ganska ointressanta i det här läget.

Jazza kommer att flytta hem till Åsa imorgon, i väntan på att få en ny ägare.

Denna enkla mening sätter naturligtvis igång fantasierna och analyserna hos er och alla som hör det, men så dramatiskt är det faktiskt inte. Så stoppa pressarna och lägg ner luren :D

Jazza är en underbar valp! Hon är enkel, vänlig, glad, charmig, social, lättlärd, mjuk, vacker, frisk, framåt... ja adjektiven kan fortsätta ett bra tag!

Det som gjort att jag tagit beslutet är att jag inte tycker hon får vad hon förtjänar av mig! Hon är så himla ljuv och härlig, men i min livssituation just nu orkar jag inte riktigt ta henne till mig, och hon hamnar också i Mikis skugga alltför ofta. Och i denna period av mitt liv så visade det sig vara lite för tidigt att ta in en till medlem i flocken. Jag orkar inte ge båda hundarna 100% av min tid, ork & kärlek och har känt så dåligt samvete för Jazza, hon förtjänar mer.

Därför, för lilla hennes skull så släpper jag henne <3 Någon annan, som kan ge henne allt hon vill ha och behöver, finns där ute och bara väntar på henne! Jag är inte orolig, och har inte dåligt samvete för att jag omplacerar henne, utan hade haft dåligt samvete om jag haft henne kvar. Jag kan inte bara behålla henne av egoistiska skäl. Hon kommer att få det så bra, det är jag säker på, en sak är säker, hon kan charma vem som helst den där lilla flickan och har en stabil grund att stå på :)

Så så är det. Visst är det jättejobbigt och ledsamt, många tankar och tårar har det varit, men samtidigt vet jag att jag gör det rätta, av rätt anledning. Vårt liv får fortsätta, en vacker dag kommer kanske flocken att utökas igen, då det känns redo och rätt. Det får tiden utvisa.

12 kommentarer:

Birgitta 17 oktober 2009 14:51  

Jag förstår att det känns tungt men jag tycker ändå att du är stark som orkar ta det beslutet... som är för allas bästa!
Kram! <3

Sagoruna 17 oktober 2009 15:21  

Om det är ett bra beslut för dig är det ett bra beslut för alla! En stor kram och jag hoppas att alla runt omkring kommer att respektera ditt beslut och inse att det bara är DU som vet hur det fungerar för dig och din flock och vad du orkar och inte orkar. Och jag kan intyga att Jazza är en alldele underbar liten whippettjej!!!

Mona Lindström 17 oktober 2009 15:44  

Det finns alltid en massa förstå sig påare men sträck på dig att du gör det som är bäst för er. Tycker att du tänker helt rätt. Och du ibland kanske vi tror att folk bryr sig mer än vad de gör och i vilket fall som helst så är det dig det ska kännas rätt för.

kram till dig från Mona

Norbergarna 17 oktober 2009 16:07  

Så klart du gör det du känner är rätt! Tragiskt att man många gånger känner att det behövs förklaringar till alla andra för att bekräfta det man gör är rätt.
Lycka till!!

IKA 17 oktober 2009 17:38  

Självklart kommer det lösa sig för lilla sockertoppen - och så även för dig o resten av din flock.
Starkt gjort... ett mkt svårt, tufft, starkt & modigt beslut.
Massor av respekt och en stor varm styrkekram.

Susanne Lindström 17 oktober 2009 18:32  

Du gör helt rätt och jag förstår att det inte har varit ett enkelt beslut.

Kram från oss!

Michelle 17 oktober 2009 20:39  

Känner man inte att det funkar måste man göra en förändring. Det är ju faktiskt så att det bara är de som bor i flocken som kan avgöra vad som är bäst för alla. Om du känner att detta är rätt så är det rätt, bry dig inte om andra.

Lilltjejen får alldeles säkert ett underbart hem.

lillajag 17 oktober 2009 20:43  

allt kommer att bli bra vännen det vet jag! kram

Whippeten Nota 18 oktober 2009 20:43  

Ett tufft beslut men också väldigt oegoistiskt gjort av dig. Är helt säker på att du kommer ta det mycket hårdare än vad lilla Jazza, så bra gjort att se till din älskade vän före dig själv! Kram på er!

Olga da Polga 19 oktober 2009 07:13  

Du är en fantastisk människa, Sara
Jag beundrar dig och ditt varma kärleksfulla hjärta. Allt kommer bli bra för Jazza och allt kommer bli bra för dig och Miki!
Många kramar till dig!

Veronika 21 oktober 2009 13:48  

hej!!
Jag har läst din blogg ett bra tag, men aldrig gett mig till känna, läste om dig redan när du hade Disney!
Jag har själv 2 italienare stefan och Brorsan.. Förstår att det var ett svårt beslut att besluta om Jazza, hon kommer få ett bra hem.
Lycka till!
//veronika, stefan & brorsa

Linnea 21 oktober 2009 19:32  

Än en gång visar du hur stark du är, iallafall ser jag det så. Det är ett stort och tungt beslut, och man måste få fatta sådana beslut själv. Jag är ledsen att du känner som du gör, för din egen skull. Men samtidigt är insikt något av det viktigaste, även om det är en jobbig sådan. Men bättre ha en hund och satsa allt på den än som du själv skriver, ha dåligt samvete och ha två hundar eller flera. Lycka till och Jazza hittar säkert en nya ägare snabbt. Kram från oss