BT-3 i Katrineholm

Idag var vi på Inofficiell utställning i Katrineholm anordnad av Whippetklubben & Specialklubben för Västgötaspets. Perfekt träning inför utställningssäsongen. Vi åkte dit i ottan och spenderade dagen i ett -10 gradigt ridhus! Jag frös så jag skakade i flera timmar, och Miki skulle inte in i ringen förrän kl 15.30 så det var lååång kall väntan.

Väl inne i ringen stod Miki fint och sprang ännu finare runt. Men så när domaren skulle känna på henne på bordet så hände något som förvånade och förskräckte mig, Miki ryggade för domaren (Karin Hedberg), blev rädd och försökte backa därifrån. Hon ville inte riktigt låta domaren känna på henne först och kastade osäkra blickar bakåt när Karin gick runt och ställde sig bakom. Miki som aldrig någonsin visat en otrygg tendens i sådana (eller några andra) sammanhang och jag undrade såklart vad som var fel?. 

Men medan vi stod och väntade på konkurrensen slog det mig; Miki fick sin andra rabiesspruta hos veterinären för bara några dagar sedan och sin första för drygt en månad sedan (+ 1-årssprutan). Det tyckte hon gjorde väldigt ont och hon skrek i högan sky av smärta (eller rädsla, eller dramatik, eller tja, lite av varje) och antagligen kopplade hon idag ihop att stå på bord + någon som ska känna och klämma, med de otäcka sprutorna. Lilla skruttan då, jag får visa henne att man fortfarande kan stå på trimbord utan att bli stucken av onda saker. 

Men hur gick det då? Jo Miki blev 2:a i Juniorklassen, med HP och gick därför vidare till Bästa Tik. I den klassen blev vi utplockade bland de 5 sista och slutade som Bästa Tik-3! Och detta efter 6 timmars väntan och ett svinkallt ridhus... Min underbara lojala flicka. Vi är ett bra team!

Kritiklappen har jag läst för mig själv nu ungefär 100 gånger, jag är så stolt!:

"Tilltalande juniortik, utmärkta proportioner, vackra mörka ögon, bra kropp för åldern, fin resning, står perfekt uppställd, rör sig lätt & fritt, synnerligen välvisad, samarbetar väl med sin handler"

Bilder från idag kommer förhoppningsvis snart då Jörgen Oinonen var på plats och fotade.