torsdag 11 september 2008

Race-träning på hög nivå.

Igår var jag sugen på att testa lite race med fröken Marimekko.

Kollade upp LC-sidorna och WR-sidorna och hittade att det var träning i Norsborg, och funderade på att åka upp. Men sen började himlen bli oroväckande mörk och jag blev oroväckande bekväm där i mina mysbyxor så vi åkte aldrig iväg. Ringde min fina styvuppfödare istället och pratade bort en timme. Hon frågade om Miki gillade att jaga, och jag berättade att vi faktiskt aldrig stött på någon hare i skog och mark så jag visste faktiskt inte om hon var en bra jägare...däremot så "står hon i fönstret och kikar på en hare som sitter här ute på uppfarten just nu" sa jag.


När jag lagt på fick jag ett ryck och bestämde mig för att åka och spåra med Veronica & flock, så jag packade lilla väskan och öppnade ytterdörren och gick till bilen. Miki brukar alltid alltid stå kvar på trappen och vänta (hon tycker trappgallret är otäckt att gå på), men si inte idag.
Hon har visst bättre minne än sin matte och upptäckte haren som satt och tryckte längre bort.
TJOHOOO och jakten var igång! Runt kvarteret, ner längs gatan och ut på den lite större vägen på två sekunder !!

Jag vrålade mig hes och tänkte att det var sista gången jag såg henne i livet och sprang som en dåre i mina gummistövlar. När jag kom runt hörnet såg jag, typ 10 hus bort, två personer stå och titta mot något på andra sidan vägen och dom pekade uppåt mot grannhuset. Där stod Miki så nöjd och glad och flämtade i någons rabatt. Jag hämtade, lyfte upp och bar hemåt.

Männen som bevittnat det hela frågade om det möjligen var en Whippet jag hade?
- Jajjamän, syntes det?
- Ooh ja!
- Såg ni haren också?
- Oooh jaaa! Vilken jävla uppvisning!

De tackade för skådespelet och jag gick hem svettig, hes, skakis och väldigt väldigt glad över att ha Miki hel i min famn. Men nu vet jag iallafall att det kommer att gå rätt bra när vi ska prova på Whippetrace i Södertälje på lördag :)

Nästa gång köper jag en mops, så kanske jag får behålla min mentala hälsa...;D

5 kommentarer:

Olga da Polga 11 september 2008 10:46  

haha ! Miki hörde tydligen allt du sa i telefonen !

Maria 11 september 2008 12:06  

Det där med trappgallret är alltså bara något hon vill att du ska tro hon är rädd för ;) Tur att det slutade bra :)

Veronique 11 september 2008 19:46  

Heja Miki! kul. ja för henne alltså!

xx 12 september 2008 09:55  

puh! det är tydligen ingen förklädd labrador i alla fall!
Matte hälsar att en trubbnosig hund som mops orsakar mycket bekymmer:hon ahr haft en bostonterrier: svårigheter med andning, man tro de skall dö varje natt, otrevliga mot andra hundar, de uppfattas som arga bara för att de snörvlar och får svårt att hitta kompisar, matte var därför ständigt rädd för hundslagsmål...

Hanna o Myra 14 september 2008 09:36  

lycka till idag!