Terrier vs Whippet

En tidig morgon förra veckan åkte jag ut med Miki på ett stort fält tillsammans med kompisarna Myra, Quince & Ylva. Myra är som bekant av rasen dvärgpinscher, Ylva är en borderterrier och Quince är även han en whippet. Eller även han... jag ska nog snarare säga att Miki är även hon en borderterrier. För hennes favoritkompis är förvånande nog Ylva! De brottas, kampar, morrar, välter varandra och naggar varandra i nackskinnet. Ylva jagar Miki runt runt med ett högljutt drevskall, tills Miki "ger sig" och så får Ylva "fälla henne" och brottningen är igång igen. Så kan dom hålla på hur länge som helst.

Är Miki och Quince själva ute så, jaja, då går det väl an att springa med honom! Men är Ylva med så är det bara hon som gäller. Ibland tror jag Miki är en liten terrier innerst inne (eller ytterst ute kanske). 

Varför utnyttja den stora ytan av ett fält när man kan brottas på plats?

"Okej, kom igen kompis, jag fintar dig lätt!" (Myra har hittat harbajs.)

Tillslut fick vi faktiskt koppla en av "terriersarna" för tillsammans jagade de stackars whippet Quince med ett tvåstämmigt drevskall *skäms*

Ja jag säger då det! Hon är för härligt min lilla primadonna.
Allt är roligt, allt är bra och livet är till för att levas fullt ut!