Valpvideo

En liten nostaligtripp så här på fredagskvällen. Satt och kollade igenom gamla foton och filmklipp igår och hittade ett klipp från när vi just kommit hem med Miki till vår dåvarande lägenhet. (Filip jobbade så min kompis Maria följde med och hämtade lilla svartmaskade sockersmulan Miki)
Här har vi precis landat hemma och det första Miki gör är att plocka upp en leksak och bära omkring på, ett beteende hon fortfarande anammar väldigt ofta, den lilla retrievern :)

Tänk att den där lilla randiga griskultingen snart fyller 2 år...

Äntligen sol!

Efter många långa dagar i regn och dimma, koppelpromenader och kalla cykelturer så kom äntligen solen! Det innebär såklart en promenad till stranden (vi bor 2.5 km från havsbadet) och spring för whippetgalningen. Hon har äntligen blivit sig själv igen efter skendräktigheten och beter sig nu som hon alltid gjort, som en galning :D Springer i stooora cirklar och slänger leksaken högt som lågt, underbart att se!

Tjolahopp!


Man kan bära leksaker på tvären också.


Fikapaus på bordet? Långa lappflickan fotar :D


Att finta sig själv är inte så illa pinkat...


Upp och ner för sandhögarna, tokig är bara förnamnet...


Så underbart, så härligt :)


Attack!!


Nu sover fröken Marimekko och drömmer högljutt om sand mellan tårna.

WR-licens

Hurra, idag kom den med posten! Tack Gudrun för hjälp och jobb!


Och förresten, den som är riktigt uppmärksam såg att Miki och jag är med på bild i senaste Hundsport, haha.

Bild från SW Vingåker

Tyvärr ser det ut som att jag sålt smöret och Miki tappat pengarna :D

SW Vingåker 091107

Idag har vi spenderat en lååång dag på Svenska Whippetklubbens utställning i Vingåkers tennishall. 115 Whippisar anmälda och det var så kul att se och träffa alla människor och hundar! Miki var anmäld i Bruksklass (6 st), domare var Christer Wik och han var noggrann, positiv och utförlig, gav kritiken medan hunden stod på bordet. Jätteintressant att få höra kritiken "live" för en oerfaren som jag! Miki fick en jättefin kritik och lyckades drämma till och vinna klassen med UK :) I Bästa Tik klarade hon sig ett tag och hängde med i gallringen, blev dock inte placerad tillslut men jag är så gräsligt stolt över henne (och mig själv!).

Idag besannades nämligen en av mina stora fasor, att få panik i utställningsringen. Under konkurrensen i Bruksklassen började jag känna mig riktigt yr (det var väldigt kvavt i hallen) och reptilhjärnan reagerade direkt med att skicka signaler om flykt. Jag försökte hålla ut och andas lugnt, men i samma ögonblick som vi placerades som 1:a så bröt paniken ut och jag trodde jag skulle svimma där jag stod. Lyckligtvis fanns det uppmärksamma vänner i närheten som diskret hjälpte mig med Miki, vatten, frisk luft och lugn så paniken gick att rida ut och jag kunde t.o.m gå in i ringen igen i BT-klass när det var dags. Så idag kan man tala om seger i dubbel bemärkelse.

Till sist var det dags för Bästa Brukshund och där fick vi en stor blå/vit fin rosett med BIS-brukshund på :) (Jag upptäckte också idag hur svårt det är att ställa upp en hund åt "fel håll", det var nästan helt omöjligt när man är högerhänt som jag är haha)

BIS idag blev Courtborne Ramazotti, och jag måste säga att jag tycker han var superstilig! 8 år gammal och när han gled runt i ringen som en unghund fick jag nästan gåshud :)

Tack alla inblandade för en härlig dag!
Miki hälsar från under täcket att hon är mycket nöjd över sig själv.

Blåslagen?

Denna årstid när vi går skogpromenader så har vi alltid reflexvästen på, både jag och Miki. Man vet ju aldrig om man stöter på en jägare eller råkar springa vilse. (springa gäller nog bara Miki iofs, medan vilse nog bara gäller matte).

Förra veckan skrämde Miki vettet ur mig genom att efter vår dagliga morgonrunda i skogen tillsammans med Veronica & settrarna se ut så här:


Och eftersom vi har lite dåliga erfarenheter av blåmärken och att slå sig fördärvad så blev jag lite orolig. Speciellt då Miki såg ut som hon gjorde, ynklig, öronen nedtryckta långt bak på huvudet, lite blank i blicken (syns nästan på övre bilden) och lite konstig i rörelsemönstret! Herregud vad hon måste ha slagit sig med tanke på det där blåmärket, tänkte jag =/

Klämde på henne men hon verkade inte ömma, så jag tog det ändå lite lugnt och hon gick och lade sig i sängen. Jag var dock lite spänd och gick och tittade till henne då och då. Så pep hon till där hon låg och jag kastade mig dit som skjuten ur en kanon och kramade och klappade på henne. När jag gått ut ur rummet gick det 5 minuter och så pep hon till igen...och jag kastade mig tillbaka. Känns hon inte lite varm?! tänkte jag. Eftersom jag inte alls är känd som någon orolig hönsmatte ;)

Hur som helst så skulle vi gå ut och kissa igen efter några timmar och jag lyfte på Mikis reflexväst som låg på kopplet. Och upptäckte då att kardborre-flärpen som fästs runt halsen var alldeles insmetad i blåbär........... (inte så konstigt kanske, när hon flyger som en ekorre på speed över tuvorna i skogen)

Gick tillbaka till Miki och tittade på "blåmärket". Ja, visst, det satt på exakt samma ställe, och visst var det ovanligt lila i färgen för att vara ett blåmärke. Men Miki såg lika sjuk ut som innan, hon blinkade mot mig med sina blanka ögon och darrade till lite "Matte, jag tror jag är döende faktiskt, ojojoj. Jag behöver kärlek, och kanske lite godis...? *blink".

Grundlurad. En skendräktig (= ynklig) tik som råkar bli insmetad med lite blåbär på halsen, får sin matte att komma flygande med klapp, kram och ombäddande så fort hon piper till lite. (shaping på hög nivå) Och klart som fan att hon känns varm när jag bäddar ner henne i duntäcket! Svårare än så var det inte.

Jag fick t.o.m. svar på det konstiga rörelsemönstret när vi gick ut, det berodde inte på smärta, det berodde på att reflexvästen fick det att klia på kroppen....

Slutet gott, allting gott :D

Bilder från Svvk Hågelby

Vi vann!


Vi vaaaannn!!


BIM-Unghund Play a While Marimekko, BIR-Unghund Fennaur Golden Hind

Trippelpris!

Snacka om att sorg och glädje är två känslor som har en hårfin gräns mellan sig...

Imorse i min ledsamhet tänkte jag att jag inte skulle ställa Miki idag för hon är ju så skendräktig, svullen och ful. Sen tänkte jag att isf får Åsa ställa henne för jag är ju så dålig på det. (det kallas även att ha tappat hoppet) Så jag tog på mig helt vanliga slarvkläder och åkte, utan någon som helst plan på utställande. Väl framme tyckte Åsa att jag visst kunde ställa ut Miki och själv dessutom. Kollade katalogen och det var 5 andra Unghundstikar anmälda, och det var riktigt fina tikar allihop. Jaja, det är vi som blir avtackade, som vi hittills alltid har blivit - om vi ens får en 1:a... fortsatte jag mitt för dagen muntra tänkande och entrade ringen. :D

Vi sprang runt, vi ställde upp, domaren (Graham Hill, UK) klämde och kände och tittade och, ja, vi fick en 1:a. Tack för det tänkte jag och förberedde mig så på att bli avtackad. I konkurrensen när vi ställt upp på rad, och efter låång betänketid fastnade domarens blick på oss och han höjde handen och pekade på oss och sen mot "1:a platsen". Jag tänkte "Varför ska jag gå dit när han tackar av mig, varför pekar han inte ut ur ringen?"... och såg ut som ett stoooort frågetecken. Domaren pekade igen på mig och så mot 1:a, och jag fattade ingenting. Tillslut fick han lov att peka igen och säga "You're first!" och då fattade jag. Vi vann klassen :)
Så himla roligt, som vi har längtat efter det där CK't! Jag hade precis tappat hoppet och "insett" att vi alltid kommer att bli sist, och så kommer detta. (iofs rätt naturligt då det är först nu hon börjar mogna)
Vinna över 5 jättefina tikar, på en Vinthundsutställning, jihoo.

Jag blev så glad! Och när vi skulle ställa upp för placering & fotografering så ställde alla upp sina hundar snyggt, prydligt och korrekt, medan jag och Miki kramades istället för att posera. (måste man vara seriös jämt) :D Hon la en tass på varsin sida om min hals och svansen gick som en propeller, hon hörde väl på min röst att det var glädje i lägret och ville kramas.

I Bästa Tik blev vi inte placerade, och i tävlan om Bästa Unghund blev vi "bara" BIM, men det spelar ingen som helst roll, jag är så stolt och glad för klassvinsten och det efterlängtade CK't. Detta gör att Miki nu kvalificerat sig för Whippetklubbens Trippelpris!

En rolig sak är att domaren, när vi skakade hand, sa till mig "You have a very promising bitch, she is a fantastic mover! You keep going with her" och jag bara glittrade av glädje. Hans kritik är också ganska rolig, den är iofs bra, men den är rätt svårläst och svårförstådd. Hör här: "Quality made bitch of good shape & size. Attractive in head, Pleasing in topline & overall shape. True in front with correct width for her overall conformation. Elegant hindquarters of good angulation & length. Moved freely & true. Just needs to extend in drive behind" Pust, vilken tungvrickare, dessutom i slarvig skrivstil.

TACK alla som gratulerade oss, det värmer verkligen ett orutinerat nybörjarhjärta!!

Förhoppningsvis kommer bilder snart...

Förändring i flocken

Eftersom jag har förstått att i Whippetvärlden (och hundvärlden överlag) så finns det väldigt många människor som vet allt, förstår sig på allt och sitter inne med alla svar och sanningar, så tänkte jag att det lilla jag kan göra i detta läge är att rakt och enkelt berätta min sanning och hoppas att "folk" respekterar den. Självklart finns alltid andra sanningar hos andra, men för mig är de ganska ointressanta i det här läget.

Jazza kommer att flytta hem till Åsa imorgon, i väntan på att få en ny ägare.

Denna enkla mening sätter naturligtvis igång fantasierna och analyserna hos er och alla som hör det, men så dramatiskt är det faktiskt inte. Så stoppa pressarna och lägg ner luren :D

Jazza är en underbar valp! Hon är enkel, vänlig, glad, charmig, social, lättlärd, mjuk, vacker, frisk, framåt... ja adjektiven kan fortsätta ett bra tag!

Det som gjort att jag tagit beslutet är att jag inte tycker hon får vad hon förtjänar av mig! Hon är så himla ljuv och härlig, men i min livssituation just nu orkar jag inte riktigt ta henne till mig, och hon hamnar också i Mikis skugga alltför ofta. Och i denna period av mitt liv så visade det sig vara lite för tidigt att ta in en till medlem i flocken. Jag orkar inte ge båda hundarna 100% av min tid, ork & kärlek och har känt så dåligt samvete för Jazza, hon förtjänar mer.

Därför, för lilla hennes skull så släpper jag henne <3 Någon annan, som kan ge henne allt hon vill ha och behöver, finns där ute och bara väntar på henne! Jag är inte orolig, och har inte dåligt samvete för att jag omplacerar henne, utan hade haft dåligt samvete om jag haft henne kvar. Jag kan inte bara behålla henne av egoistiska skäl. Hon kommer att få det så bra, det är jag säker på, en sak är säker, hon kan charma vem som helst den där lilla flickan och har en stabil grund att stå på :)

Så så är det. Visst är det jättejobbigt och ledsamt, många tankar och tårar har det varit, men samtidigt vet jag att jag gör det rätta, av rätt anledning. Vårt liv får fortsätta, en vacker dag kommer kanske flocken att utökas igen, då det känns redo och rätt. Det får tiden utvisa.

Syster SVCh!

Fick mail från Sussie i Umeå om att syster "Mira" - Play a While Tiimari idag kammat hem sitt tredje 1:a pris i ÖKL Viltspår så nu kan även hon titulera sig SVCh!

Tidigare har ju syster P.A.W. Arabia gjort samma bedrift och nu alltså Mira. Vi är naturligtvis så glada och stolta och skickar massvis med gratulationer till den nyblivna champinjonen, och så även till uppfödare Henrik som fått fram en så mångsidig och bra kull!

Förhoppningsvis kan även Miki ta sina två kvarvarande 1:or snart också, det kommer när vi minst anar det antar jag och jag har inte bråttom.

Försökte hitta en bild på Mira men hittade bara bilder från när vi var och hälsade på uppe i Umeå i somras, så den får duga. Mira är flickan till höger om någon undrar :)


Hurra för Finska Företag-kullen!

Hormoner & Skogen

Det händer inte så fasansfullt mycket just nu, jag är lite ur form så vi myser mest, går skogspromenader och myser lite till. Igår var jag helt övertygad om att Miki var sjuk, "Nånting är fel på henne!", konstaterade jag efter en sömnlös natt med en orolig Miki som gick omkring och pep, stirrade på mig och verkade vilja mig något. (vad vet nog inte ens hon själv). Dagarna innan hade hon varit ovanligt kelig på ett oroande sätt och då också "stirrig" på mig och Filip, som att hon ville något. Verkade hängig och trött. Efter att ha funderat, undersökt, googlat och till sist kollat kalendern noga slog det mig! Det var igår 63 dygn sedan hon höglöpte... Och när hon imorse låg och slickade Jazza (i öronen, i munnen, på tassarna, i baken osv.) med halvslutna ögon så föll allt på plats. Hon har helt enkelt "valpat" nu. Men det är inte så farligt som det låter, mellan matjakten och stirrandet så är hon som vanligt, glad och busig. Hon är snart fit for fight igen, precis som sin matte :)

Några bilder från en av våra skogspromenader tillsammans med Veronica och settrarna. (notera att jag inte är hälften så bra på att fota snabba hundar som min sambo är.)

Miki spanar efter sina kompisar, på en underbart ödslig skogsväg.


Catch me if you can! Settern Smilla gör sitt bästa...


Suddiga flickor! Men hur enkelt är det att få skarpa räser-Whippets?


Tripp, trull, och Smilla :)


Man blir trött av att leka i skogen...

Disney

Jag har en tendens att kunna vara ganska sentimental, känslomässig och ja, dramatisk. Jag älskar att skapa minnesfilmer, tillägna bilder och sätta ihop små bildspel till minne av förlorade fyrbenta vänner. Det rensar lite att få fälla några tårar tillsammans med en gnutta kreativitet.

Ikväll satt jag och tittade igenom gamla bilder och filmer och hittade en liten film som jag klippte och knåpade ihop till minne av vår hund vi hade innan Miki. Italienska Vinthunden Disney - som bara blev 13 månader gammal och som vi fick ta bort p.g.a ett dumt benbrott.

Trots att det är 2 år sedan nu, så fäller jag alltid en tår när jag tittar på den här videon. Samtidigt tycker jag faktiskt den är himla fint gjord så jag tänkte dela med mig av den :)
(Varning bara för sentimentalt innehåll och en sorglig låt...)

KM i WR i NK!

Imorse tog jag flickorna med mig och åkte till Norrköping för att delta i klubbmästerskapet i Whippet Race. Miki var anmäld och Jazza var med som maskot.

Det var ca 3 grader och regnet hängde i luften, så det var inte särskilt varmt och skönt. (Sen kan jag även berätta hur svårt det är att starta en galen liten hund i WR när händerna är stelfrusna, jisses vilken kamp :) )

Miki var i alla fall superduktig idag och traständ (nähä) och sprang för allt vad tyget höll. Dock har hon fortfarande fått för sig att hon ska byta spår till det högra (svart bana) under varje lopp så hon saktar in efter halva vägen, låter de andra springa iväg med försprång och byter spår bakom, för att sen försöka springa ikapp igen. Det är ingen bra strategi kan jag tycka, men alltså, huvudsaken är faktiskt att hon har roligt!

Idag lyckades hon t.o.m springa sig till A-final, och då också få tävla om titeln "Klubbmästarinna 2009". Men hon hade otroligt bra konkurrens i finalen så vi visste nog redan innan vad det skulle bli för placering, ganska kul dock att kunna stoltsera med A-final i Klubbmästerskapet hihi.

Vi säger grattis till Mibisan's Miss Cherimoya och Mibisan's Mr Sunsapote för Klubbmästarinna/Klubbmästare 2009! Vi säger också grattis till Gazolin Quince till priset "Snabbaste deltagande whippet utan licens". Hurra!

Sen avslutades tävlingsdagen med en trevlig prisutdelning och gott smörgåstårta-fika! Vi gillar Whippet Race, det är så opretentiöst, rättvist och kravlöst...och kul.

Jag och Miki stoltserar med hennes diplom för nytagen WR-licens.
Söta lilla vilddjur!

Tack alla inblandade för en härlig dag, trots ösregn och bitande vindar.

LC-prov Bråviken

Igår var vi på säsongens sista LC-prov, i Katrineholm. Det var 77 hundar som kom till start och en fin men blåsig höstdag. Miki har inte varit i toppform efter löpet och jag förväntade mig inga världsrekord direkt, men det kan ju vara roligt att vara med ändå :)

I första omgången blev hon lottad tillsammans med en hund som sen visade sig vara struken, så hon fick tyvärr springa första loppet själv. Har man ingen konkurrens så behöver man inte direkt ha maxfart och i slutet av banan såg det ut som hon småjoggade i mål den lilla busungen. När jag hämtat henne sa jag högt för mig själv "Om hon får mer än 70 poäng i det där loppet så ska jag äta upp mina skor!".

Hon fick 71 poäng. Och jag har nu tydligen ett par Gore Tex-skor på menyn.

En otäck olycka hände tyvärr under dagen då en hund voltade i sitt första lopp och blev liggandes orörlig. Hon kördes till Strömsholm och man misstänkte bruten nacke :( Stämningen var sänkt och ledsam efter detta och jag hoppas innerligt att det inte var så farligt som det såg ut. Tyvärr är det en risk man tar när man tävlar i LC. (det är iofs också en risk man tar genom att låta sin hund springa lös i skogen och på fält.)

Så inför Mikis andra lopp var jag orolig att hon skulle springa omkull, och såklart, i första kurvan snubblade hon till och gjorde två rejäla luftvolter framlänges med fyra ben spretande åt alla håll. Mitt hjärta frös till is och jag tvärdog en stund, men lyckligtvis landade hon upprätt och balanserat och kunde springa vidare utan problem. Hon var inte heller ett dugg skadad eller öm när hon kom i mål. Och så här i efterhand måste jag säga att det faktiskt såg hysteriskt roligt ut. I andra loppet lottades hon ihop med kompisen "Myra" (S. Henrietta Savernake) och även om de sprang och lattjade lite så sprang Miki upp sig och slutade på 75,5 poäng.

Jag passar också på att gratulera "Tino" - S. Freewhelin' Franklin som gjorde riktigt snygga lopp och slutade på 6:e (5:e?) plats med CERT!

Jazza var med som sällskapsdam och tyckte det var väldigt roligt. Så många hundar och människor att hälsa på! Fick några bilder från Birgitta som hon tagit på lilla grynet;

Är man söt eller?

Det tyckte iallafall Renata, för hon höll på att stjäla Jazza med sig hem :)

1:a pris ÖKL Viltspår

Idag åkte jag och Miki till Katrineholm för att gå ett Ordinarie Viltspårsprov, Öppen Klass för SRBS (Svenska Rasklubben för Bracco Italiano & Spinone). Domare var Annika Hallblom.

En strålande solig dag, 20 grader varmt, både jag & Miki var på mycket gott humör.

Jag har lärt mig mycket om både mig själv och Miki på senaste tiden när det kommer till Viltspår och har insett att Miki är jätteduktig på att spåra och inte har några som helst problem med teknikdelarna såsom vinklar, återgångar och bloduppehåll. Hennes 'problem' är hennes självsäkerhet, motivation och nonchalans, känner hon för att vika av spåret för att nosa upp en hare så gör hon det, big deal liksom... allt är på hennes villkor som vanligt. Så det är lite av en chansning att anmäla sig till en tävling med henne!

Idag inledde hon första raksträckan med att få korn på riktigt vilt, tjohoo, hon fällde upp öronen och drog iväg som en pil uppför ett berg, så jag fick stanna henne och uppmana henne att stopp & belägg och istället söka upp spåret igen. Åkejdå, tråkmåns, tyckte hon och tuffade iväg i spåret igen utan bekymmer. Bloduppehåll, vinklar, inte en reaktion, hon var jätteduktig och hade ett behagligt tempo. Ibland såg man på henne att hon fick något pillemariskt i blicken och gjorde en lite större ring för att "kolla läget", men hon återgick själv utan övertalning till spårandet. Busunge!

Av någon anledning så small det även pistolskott ca en gång varje minut under hela spåret, inte alltför långt borta - (kanske någon som var på grisjakt) - så man kan lugnt säga att Miki är skottprövad under spåret. Inte en förändring i hennes arbetsmin dock, skönt det. Och efter vad som kändes en evighet så sa domaren att vi var framme vid skottplatsen, då vet man ju att det inte är långt kvar! Och till sist så kom vi fram tilll klöven, hurraaaa! :)

Allmänt omdöme: En tik som vet var hon har spåret och markerar tydligt när hon 'kliver av' men återgår självmant. Får viltstörning på sträcka 1, förare återför hunden. Bra samarbete mellan förare & hund.

Spårförmåga: Utmärkt 4 (av 6 möjliga)
Arbetstempo: Lämpligt 6 (av 6 möjliga)
Summa: 32 poäng
Tid: 20 minuter
Pris: 1:a (yay!)

Ingen toppnotering i poängen, men jag är så sjukt stolt och glad över Miki!
Hon är så duktig, och rolig... och knäpp!

Nu ligger hon här bredvid mig och skäller och ylar i drömmen, antagligen hann hon ifatt haren tillslut....

Trippelchampion

Idag tänkte jag ägna ett inlägg åt en hund som jag beundrar.
Swaara Grains of Sand "Ruter", som i dagarna blev den andra whippeten i Sverige att bli trippelchampion! Han är alltså Viltspårschampion, Utställningschampion och Lure Coursing-champion, och enligt mig är han både väldigt snygg och väldigt trevlig :)

Har helt fräckt stulit en bild på Ruter från Swaaras hemsida och vi skickar massa grattis till Ruter, matte Camilla och uppfödare Åsa.

Skåne-resa!

Igår bestämde jag mig rakt upp och ner för att pallra mig ner till Skåne, det måste ju vara betydligt bättre att åka ner och omge sig med trevligt och glatt folk än att sitta här hemma på röven och tycka synd om sig själv! Landade i Blentarp hos Annelie & Mathias igårkväll och bjöds på supergod mat och efterätt, tog en mysig promenad i deras hemliga skog med alla flickorna (Annelie, Saga, Runa, Eira, Jag, Miki, Jazza) och till sist bjöd vi över Jenny på lite SingStar :) Det blev sedan en relativt tidig kväll med tanke på att vi skulle upp 06.00 imorse...

Idag var det så dags för SvVk Laröd i Helsingborg. Först ut var lillan Jazza, som debuterade i valpklass. Annelie var vänlig och agerade valphandler, så kunde jag ägna mig åt att vara nervös inför Mikis visning som vanligt. Jazza skötte sig jättefint, hon är väldigt lyhörd och följsam den lilla gullungen! Tyvärr blev hon oplacerad i valpklass, och tyvärr x2 har jag lyckats förlägga hennes kritiklapp! Något jag dock tyckte var lite roligt som jag minns från hennes kritik var: "Her movement needs to develop....." Valpstackaren är 4,5 månad, jag tar för givet att hennes rörelser behöver utvecklas lite mer? :)

Sen var det dags för Claudio Montefusco (Italien) att bedöma de vuxna hundarna. Och som han bedömde! Han var supernogrann, mätte svansar, vinklar, halsar och huvuden med sitt handmått. Han drog i tassar, ruckade på bakben, petade här och där och jämförde! Och herrejösses vad det regnade 2:or! 24 st blåa band delades det ut bland de vuxna Whipparna! Så jag var inte så kaxig när jag entrade unghundsklassen (17 Unghundstikar) med Miki. Men efter att Claudio mätt och dragit och petat och klämt så fick vi ett rött band och jag var så nöjd och glad! Sen att vi inte blev placerade i Ukl det har jag redan glömt (också) och är så nöjd med vår prestation! Mikis kritik: "20 months. Elegant female. Well built in general. Lovely head. Good neck & topline. Very good size. Good in front, good chest. Well angulated. Good coat & temperament. Well shown"

Här ser man den extremt noggranna domaren, Miki är inte riktigt hundra på att det känns okej att ha en italiensk manshand långt inne i gomseglet, därav den något underliga hållningen.


Sötast i stan!


Nu tycker jag själv att Miki har börjat utvecklas till en fin ung dam, och det dröjer nog inte länge förrän vi har det där förbenade CK:t i handen! Trippelpriset, det är vårt mål i år :)

Om man läser denna och denna bloggen får man lite fler bilder från helgen, resultat för Mikis bror Nokia och för hennes låtsassyster Eira :)

På vägen hem från Skåne tog jag vägen förbi mina gamla hoods i Gränna och köpte lite polkagrisar, och nu är det tre trötta tjejer som har intagit soffan för ikväll.

Tack alla inblandade för en jättetrevlig helg!
Till sist lägger jag in en bild på Jazza som jag fick från uppfödare Åsa från ett tidigare tillfälle.

Fin liten flicka :)

Whippet Race-licens

I lördags var vi i Södertälje för att Miki skulle göra sin andra WR-tävling och på så sätt försöka ta licens. Det gick alldeles utmärkt hon sprang rent och fint i alla sina lopp så nu kan hon stoltsera med WR-licens!

Första försöksheatet kom hon 2:a i sitt lopp (efter Emmaline's DS Blåkulla som låg långt före de andra tre såklart), så även i andra loppet. Däremot hamnade hon på 3:e plats i semifinalen E, vilket iofs inte gjorde något då licensen redan där var klar!

Jörgen var snäll och hjälpte mig starta henne då hon är en livsfara att starta :) Tack!

Tyvärr togs inga bilder, men jag bifogar en bild från en tidigare träning på räserormen!




För övrigt händer inte mycket just nu, jag är i en ganska djup svacka och vi ägnar mest dagarna åt mys och promenader. Är anmälda till SvVk Laröd i helgen, men får se huruvida det blir av.

Bilder från LC Vallentuna

Fick bilder på Miki tagna igår av Mathias Wendt. Det är en njutning att få se detta live, och bilderna speglar en bråkdel av kraften och hastigheten. Men ack så vackert :) Tack Mathias!

Spring & Viltspår

Här hemma håller Miki fortfarande på med sin matjakt. Det verkar inte finnas något annat i hennes huvud och precis som efter förra löpet så blir hon mjukare och "slappare" i kroppen än annars vilket ger mig nojan om att hon är i dålig form. Så vi har cyklat, gått, sprungit, rusat i skogen, sprungit i sandbackar och gått lite till. Men nix, inte en muskel ser ut att framträda! Hmm, hur ska det gå med en matgalen, slö whippetflicka på de anmälda LC-proven, kommer hon ens att jaga trasa eller kommer vi att behöva fästa en skinkmacka på triss-linan?

Åkte till Södertälje ikväll på WR-träning för att se efter, och jag vet inte hur jag kunde tvivla?
Taggad till tusen, full fart och hon skrek efter trasan. Sprang gjorde hon också. (dock försökte hon gena, precis som på LC:n. Hur kan man försöka gena... på en rakbana?? Stolliga hund) Så nu känns det lite bättre.

Sen har vi även fått en "privalektion" i Viltspår under veckan som gått. Kvinnan började med att lägga ett enkelt spår till Miki för att se vad vi behöver jobba på och hur vi kan gå vidare. Jag förklarade för henne att Miki har tappat motivationen, självkänslan och drivet. Efter att ha tittat på oss i spåret (och sett Miki enkelt men lite förstrött spåra sig fram till klöven) förklarade hon rakt och med ett litet leende att det som faktiskt har hänt är att JAG tappat motivationen, självkänslan och drivet! Och det påverkar och stör Miki i spårandet. Så nu har vi fått lite tips och övningar hemma och ska tillbaka igen för ännu ett spår och fler tips om några veckor. Kul och mycket intressant! Tänk vad mycket man kan påverka och forma sin hund utan att veta om det =)

Jazza fick också följa med idag, hon var inte riktigt lika naturligt traständ som Miki kan man säga, hon tyckte det var roligare att hälsa på allt, alla och resten. Ständigt med svansen viftande! Men det blir nog folk av henne också tillslut :)

Man blir trött av att jobba skift (husse), springa WR (Miki) och vara söt (Jazza):

Släkten är värst!

Fick ett underbart MMS av Inger som har Play a While Blå Tåget, med tanke på de två tidigare inläggen :) Fick även tillåtelse att lägga ut det i bloggen, och detta måste upplevas!

Miki ligger verkligen i lä här, som sagt kör hon mer med den tysta psykologiska krigsföringen, som en diskret vattentortyr, en mental manipulation. "Freja" kör mer en rättfram metod; "GEE MIIIG MAAAT!"

Jag skrattar ihjäl mig (ljud på såklart):


Och så här kul tyckte förresten Miki det var när vi träffade Freja hemma hos Inger förra sommaren :)

Tiggaren från Luossa

Miki har just löpt klart för den här gången men har inte slutat påpeka för mig att hon är utsvulten och så näringsfattig att hon snart svimmar. Hon har antagit sin vanliga strategi att stirra ut mig, som (o)tur är fungerar den inte på mig, bara på husse.

Häromkvällen satt vi och spelade kort. Miki låg bakom min stol på det hårda köksgolvet och suckade HÖGT. (sen när ligger en Whippet på det hårda köksgolvet frivilligt?). När inte det funkade var det dags:

Mat, matte snälla, jag dör, jag förgås, jag aaavliiiiider!


Sen stod hon där i flera minuter och bara stirrade med sina oemotståndliga ögon.

"Maaaaaaaaaaaaaaaaaaat!"


Ikväll ska vi ut och springa, vi tenderar att ha fått en lite väl osynlig midja båda två!

Skåne-besök

Vi har ju som sagt haft bror Nokia och kusin Leo med matte Jenny på besök fre-sön. Leo är ett riktigt busfrö, han hittade på saker hela tiden att roa sig med, vilken charmknutte. Nokia den väna saken hade lite sjå med att försöka uppvakta syrran, och hon var inte sämre än att hon lät honom hållas, så för att inte sena höstvalpar med något hög inavelsgrad skulle dyka upp fick vi hålla dom åtskilda. Däremot fick Jazza och Leo leka här ute på tomten, och det var hur roligt som helst tyckte dom !

Vi har skvallrat hela helgen, ätit god lax, firat födelsedagar med chokladbakelser (både jag och Jenny fyller år i dagarna), skvallrat lite till, skrattat åt tokiga hundar och förfasat åt oss över dåliga framgångar för oss båda :D

Nästa gång är det min tur att komma ner till Skåne på besök!

Vi försöker få alla 4 att posera för en bild. Här går det nästan!


Nämnde jag att lilla Jazza är en obotlig linslus?


Om inte så; Jazza är en obotlig linslus!


Mina tjejer.


Valpar i full fart!


1½ tass i marken här tror jag?


Jazza lipar åt Leo - du kan inte taaa mig!


"Okej förlåt, jag ger mig!"


Tapir 1 & 2.


"Sa hon så? Nej du skojar, hihihihihihiihih"


Ibland tog frustrationen överhand... kan man kalla det här Play a While Blå Tåget?