Jag och min valp

Som nybliven hundägare får man råd. Goda råd, välmenande råd, många råd och ibland lite pekpinnar. Eftersom jag är en ganska osäker person så har jag haft en tendens att lyssna på alla dessa råd, underskatta mig själv och försöka göra RÄTT hela tiden.

Den här gången med Miki så har jag bestämt mig för att lita på mig själv mycker mer. Jag är utvecklad som människa och sen jag hade valp förra gången och jag vet ungefär vad jag vill ha ut av mitt hundägande och hur hon är som individ. Självklart lyssnar jag på råd & tips, men jag väljer verkligen vad jag vill ta till mig, och gör jag inte helt rätt så får det väl vara så. Det finns så många "skolor" att man aldrig kan göra rätt enligt alla.

Så vad tycker jag själv då? Jag kan ju såklart bara utgå från hur jag är som person och hur min ras/hund är samt vad jag tycker är viktigt.

Jag tycker det är viktigt med tillit & trygghet för min valp. Hon ska lita på mig, att jag vill henne det allra bästa och att jag kan ta hand om oss båda på bästa sätt. Hon ska vara trygg i mina reaktioner och min hantering, och inte vara osäker på olika regler och händelser eller behöva undra varför jag rycker och drar i henne. Det innebär att jag försöker vara så konsekvent & tydlig som möjligt, men samtidigt med så lite konflikter som det går. Hamnar vi i en klassisk valpkonflikt väljer jag hellre att ignorera hennes felsteg istället för att ta en fysisk/verbal konflikt. Morrar hon när vi leker, biter mig i byxbenen eller händerna, tjuter som ett flyglarm om jag lämnar rummet eller trilskas när vi klipper klor så ignorerar jag det. Jag ser ingen anledning till att korrigera detta utan använder mitt norrländska tålamod med att bara vänta ut henne, hålla stilla, lämna henne vid lek och låtsas som att det aldrig har hänt. Jag litar på att många beteenden försvinner med ålder, utsläckning eller tålamod. Precis som många beteenden kan födas av samma anledningar =)

Jag vill att jag och min hund ska ha roligt ihop! Oavsett om hon blir avelstik, utställningschampion, racingstjärna, lydnadsess, eller ingenting annat än sällskapshund så är det allra viktigaste att vi har roligt och mysigt ihop. Hon ska trivas med mig och jag vill kunna trivas med henne. Har inga krav alls på henne vid denna tidpunkt, utan livet ska upptäckas med glädje och nyfikenhet!

Glädje och tillit är också hur jag kommer att vilja träna henne till att få lite vanligt folkhyfs. Skitsamma om jag låter som en idiot när jag är på kurs, på stan eller bland folk med henne. Hon ska vilja vara med mig och vilja samarbeta. (det som en del kallar den långa vägen.) Förstår hon inte jag menar med ett kommando så måste jag försöka lära henne det bättre, inte bli förbannad för att hon "ska kunna"´.

Jag tror inte på dominans när det gäller vår relation, jag tror på tydlighet, samarbete, positiv förstärkning och en kärleksfull & tålmodig guidning till balans.

Slutligen så gör jag mitt allra allra bästa för att inte visa henne min osäkerhet, jag vill inte tveka i lägen, jag vill inte att hon ska behöva ta beslut som är mina och jag vill inte överföra min neurotiska sida till henne ;)
Jag vill lita på att jag kommer att göra henne till en trygg, orädd, någorlunda lydig individ med frihet och en glädje till livet. Och jag vill att hon ska lita på att jag aldrig kommer att göra henne illa och att vi är ett bra team hon & jag.

Det är mina mål och tankar om just min valp.

Ps. När hon kommer i slyngelåldern och börjar trots mig dagligen, påminn mig på om detta, ge mig tålamod och styrka samt lova mig att det går över... Ds.