Dygn 50

Åsa skickade en bild på Miki på dygn 50. (7 veckor sedan parningen)

Ja, bilden talar nog lite för sig själv. Nu börjar det närma sig :)

Det finns som vanligt mer info på www.swaara.se om man vill veta mer om Mikis kull!

Dräktighetssympt....zzzzzz...

Under en period efter parningen var Miki tröttare än vanligt, och jag passade på att fota henne i alla möjliga konstellationer. Tänk att lite hormoner kan göra en så trött! Som tur var piggnade hon till ungefär samtidigt som hon slutade matvägra och sen var det full rulle igen. Som den goda matte jag är lägger jag naturligtvis ut dessa bilder i bloggen för allmänt åtlöje:

Här har hon just kommit hem från sitt besök hos Chippen. Så här låg hon i nästan ett dygn innan hon återkom till verkligheten...

Små häxfötterna.

Zzzzz.....

Zzzzzzzzz.....

Zzzzzzzz.......

Och självklart en närbild på den.

De här tror jag är tagna innan men de illustrerar rätt bra ändå.

Mitt i ett tuggben......zzzzz....

Här är hon visserligen vaken men SÅ trött och SÅ dräktig....

Idag är det förresten exakt 7 veckor sen parningen så nu är det inte länge kvar!! Enligt täta rapporter från Älvsjö mår hon alldeles prima och kräver den kärlek och uppmärksamhet en högdräktig tik kan anses sig behöva!

Valpar väntas på Kennel Swaara!

Foto: Åsa Lindholm

Nu har Miki åkt iväg till Åsa på kennel Swaara för att göra sig hemmastadd tills valparna kommer! Det är lätt att bli hemmablind och innan jag lämnade Miki sa jag att jag inte var helt säker på att hon är dräktig, hon kanske bara är...lite...tjock? Men när vi klev in hos Åsa och jag fick jämföra med hennes hundar så insåg jag att Miki är mer dräktig än jag kunde ana. Härligt!

Hon har dock uppvisat dräktighetssymptom hela tiden. I tredje veckan, när jag ställde ner matskålen, backade hon med långa mungipor och glosögon ut ur köket. Morgonen efter kräktes hon i sängen och fortsatte att med äcklad min se på när jag erbjöd henne färskfoder. Inte ens en ostskiva fick jag i henne. På skogspromenaderna med setterkompisarna började hon gå för sig själv vid vägkanten och verka vara i en egen värld. En gång gick hon t.o.m till bilen och sa att nu åker vi hem tycker jag. Då är det illa :) Under någon vecka drog hon sig undan hemma också och såg allmänt frånvarande ut, men sen kom hon tillbaka i vanlig form och sista veckorna har hon blivit busig igen och äter med...eh... skamligt strålande aptit!

Nu håller vi tummarna för allt ska gå så bra som möjligt och det är med fullt förtroende jag lämnat Miki till gänget i Älvsjö, hon älskar att vara där och (försöka) leka drottning av universums mittpunkt med de andra whippetflickorna! (Om det fungerar är en annan historia...)

Hann knappt komma dit så hade hon installerat sig på första parkett framför kaminen. Frågan är vad jag själv ska sysselsätta mig med i 10 veckor framöver, men det ska nog gå bra det också!

Som det ser ut just nu är det nog ca 45 valpar i hennes klotmage, men förhoppningsvis blir det något färre. Jag är dock övertygad om att det kommer att bli en rolig kull med mycket liv och glädje! Är du intresserad av en valp så är det bara att höra av sig! :)

Klicka på länken för mer information och bilder:

Valpplaner!

Miki började löpa för två veckor sedan så i helgen tog Åsa Lindholm med henne på en liten kärleksresa till Växjö och den mycket stilige Khalibadh Snögubbe, "Chippen". Läs mer om honom på hans hemsida.

Miki lyckades charma Chippen ordentligt så nu hoppas vi på valpar i början av februari 2011! Mer information om valpplanerna finns på www.swaara.se, där det är planerat att Miki ska få sin valpkull.

Miki sjunger och krumbuktar sig för sin kavaljer <3

Det stiliga paret!

Är du intresserad av en valp efter Miki & Chippen så är du välkommen att kontakta Åsa Lindholm på Kennel Swaara. Har du frågor om Miki så är du givetvis även välkommen att höra av dig till mig på forsvall@gmail.com :)

Spårbilder

Igår åkte vi ut med några hundvänner och la spår. Jag la ett kort spår med bara klöv och utan blod då vi för tillfället jobbar på att få tillbaka spårmotivationen hos Miki då hon har tappat den någonstans på vägen.

Med små delmål går vi nu framåt igen och det är roligt att se! Igår tog hon sig an spåret med darrande förväntan, hon plöjde säkert genom spåret fram till klöven, sprang tillbaka med klöven i munnen för att visa alla kompisar. Som avslut försökte hon gräva ner den i diket, mission accomplished antar jag?


Här gäller det att hänga på, för här går det undan!


Stolt, stoltare, Miki.

Tyckte de här bilderna som Veronica tagit var så söta och återigen, talande. :)

SvVk Vallentuna

Lördag den 17/10 åkte vi till Vallentuna för Vinthundsklubben utställning. Domare var Marie Gadolin, Hound's kennel. Miki var anmäld i bruksklass och vann klassen med CK. (Oplacerad i Bästa tik)

Då det inte var någon hane i bruksklassen så blev Miki automatiskt BIR-bruks och då fick vi även stanna kvar till slutet av dagen och gå in i stora finalringen.

Det var väldans kallt i ridhuset och jag kände varken tår eller fingrar i slutet av dagen men till sist fick vi komma in i finalringen och där gick lilla damen och fick den största rosetten! Best in Show - Bruksklass. (Eller som det så tjusigt heter på engelska Best in Show - Working Sighthound.) En ärofylld rosett enligt mig, så vi var stolta och glada när vi tinade upp i bilen på väg hem!

Miki fick också en fin kritik av Marie Gadolin:

"Tilltalande tik av utmärkt storlek, utmärkta proportioner, vackra linjer. Välvinklad fram och bak. Vacker hals, över- och underlinje. Lätta vägvinnande rörelser."

Tack Lotta för bilden och tack Åsa och Ylva för att ni stannade kvar hela dagen och hejade på oss! Och även grattis Åsa till Rufus CERT! (Rufus är Jazzas kullbror, Swaara Joyson)

BPH - Återtest

I juni var vi på BPH i Nyköping (läs mer här) och häromdagen blev vi tillfrågade om vi ville komma på ett återtest. Återtest innebär alltså att göra om samma test igen för att se om reaktionerna är samma andra gången eller vad som ev. skiljer sig åt om hunden genomfört testet tidigare. Flera slumpvist utvalda hundar kallades till återtest och p.g.a återbud fick vi en plats idag kl. 13.00. Självklart ställde vi upp.

Det var intressant att göra testet en andra gång, och se om något ändrats i Mikis reaktioner. Jag tycker att hon uppförde sig i stort sett likadant, men några detaljer som var olikt föregående test. T.ex. kämpade hon inte lika länge för att försöka få upp locket med godis under (man är väl inte så dum att man går på den enkla igen?), hon reagerade lite mindre på skramlet, skällde ut den mystiska personen lite högre men denna gång med viftande svans och större vilja att springa fram och hälsa på figuranten. I övrigt var det väldigt jämnt uppförande sen tidigare test, vilket var skönt att se.

Veronica var med och fotade oss och jag har valt ut några bilder jag tycker var rätt talande:

"Vad ska vi göra nu? Har du eventuellt godis?"


Hantering. "Å ja, klia mig precis däär!"


Främmande människa. Linförighet, 10 p.


Kampwhippet.


Spengummi - guds gåva till whippeten.


Skrammel. "Du fastnar väl inte där inne?"


Närmande person. Tjolahopp så satt hon i knät på "spöket"


"Spöket" tar sen kontakt utan underlig klädsel. Och får svar...

Underlag. Hackneyrörelser (hos både matte och hund)

I senaste numret av Whippetbladet har jag och Michaela (ägare till Mikis syster Våga) skrivit en artikel om våra tankar kring detta test och kullsystrarnas reaktioner och det har varit en nyttig erfarenhet att genomgå detta test, båda gångerna.