söndag 20 september 2009

1:a pris ÖKL Viltspår


Idag åkte jag och Miki till Katrineholm för att gå ett Ordinarie Viltspårsprov, Öppen Klass för SRBS (Svenska Rasklubben för Bracco Italiano & Spinone). Domare var Annika Hallblom.

En strålande solig dag, 20 grader varmt, både jag & Miki var på mycket gott humör.

Jag har lärt mig mycket om både mig själv och Miki på senaste tiden när det kommer till Viltspår och har insett att Miki är jätteduktig på att spåra och inte har några som helst problem med teknikdelarna såsom vinklar, återgångar och bloduppehåll. Hennes 'problem' är hennes självsäkerhet, motivation och nonchalans, känner hon för att vika av spåret för att nosa upp en hare så gör hon det, big deal liksom... allt är på hennes villkor som vanligt. Så det är lite av en chansning att anmäla sig till en tävling med henne!

Idag inledde hon första raksträckan med att få korn på riktigt vilt, tjohoo, hon fällde upp öronen och drog iväg som en pil uppför ett berg, så jag fick stanna henne och uppmana henne att stopp & belägg och istället söka upp spåret igen. Åkejdå, tråkmåns, tyckte hon och tuffade iväg i spåret igen utan bekymmer. Bloduppehåll, vinklar, inte en reaktion, hon var jätteduktig och hade ett behagligt tempo. Ibland såg man på henne att hon fick något pillemariskt i blicken och gjorde en lite större ring för att "kolla läget", men hon återgick själv utan övertalning till spårandet. Busunge!

Av någon anledning så small det även pistolskott ca en gång varje minut under hela spåret, inte alltför långt borta - (kanske någon som var på grisjakt) - så man kan lugnt säga att Miki är skottprövad under spåret. Inte en förändring i hennes arbetsmin dock, skönt det. Och efter vad som kändes en evighet så sa domaren att vi var framme vid skottplatsen, då vet man ju att det inte är långt kvar! Och till sist så kom vi fram tilll klöven, hurraaaa! :)

Allmänt omdöme: En tik som vet var hon har spåret och markerar tydligt när hon 'kliver av' men återgår självmant. Får viltstörning på sträcka 1, förare återför hunden. Bra samarbete mellan förare & hund.

Spårförmåga: Utmärkt 4 (av 6 möjliga)
Arbetstempo: Lämpligt 6 (av 6 möjliga)
Summa: 32 poäng
Tid: 20 minuter
Pris: 1:a (yay!)

Ingen toppnotering i poängen, men jag är så sjukt stolt och glad över Miki!
Hon är så duktig, och rolig... och knäpp!

Nu ligger hon här bredvid mig och skäller och ylar i drömmen, antagligen hann hon ifatt haren tillslut....

10 kommentarer:

Birgitta 20 september 2009 kl. 18:21  

STORT GRATTIS!!!
Ni är ju bara sååå bra! :D

Olga da Polga 20 september 2009 kl. 19:18  

Ååå vad kul !!! Stort GRATTIS och stora smaskiga ben att gnaga på önskar vi !!!

Sagoruna 20 september 2009 kl. 19:25  

Ni är så duktiga! Och att du vågade föra henne tillbaka till spåret, så säker är inte jag. Runa har skött allt själv. Ett jättestort grattis från södra fancluben!!!

Anna. 20 september 2009 kl. 19:52  

Vad det låter underbart roligt när du berättar om era bravader. Stort grattis från Mora.
kram

Anna-Carin 20 september 2009 kl. 19:53  

Jag fick inte skriva klart, min dator hoppade iväg. Grattis från Mora igen

Susanne Lindström 20 september 2009 kl. 21:13  

Stort grattis! Vad duktiga ni är!

Rally-Sally 21 september 2009 kl. 16:24  

OOOOHHH! Grattis!!!

lillajag 21 september 2009 kl. 20:20  

Ni ä så jävla bra, hipp hipp hurra!

Helena, Quince och Otto 23 september 2009 kl. 17:49  

GRATTIS! Nu blev jag inspirerad...

Linnea 23 september 2009 kl. 21:19  

Åh vad roligt! GRATTIS! Jag blir stolt själv när jag läser det här!