9 veckor

Igår blev lillskruttan 9 veckor. Efter att ha sett uppfödaren ställa upp valparna var förhoppningen stor att jag skulle fixa detta uppställande själv, det såg nämligen så himla enkelt ut. Tji fick jag. Efter tusentals försök och bråkandes med ben hit och dit hade jag en valp som sköt rygg, drog in benen under magen och hängde likt en trasa i min hand. Men skam den som ger sig... det är övning som gäller och så lovar jag att komma tillbaka med en perfekt uppställningsbild om sisådär 5-10 år?


Lillskruttan ja. Den lilla valpen med de många namnen. Jag börjar befara att hon tror att hon heter "Hej!" eller "KOM!", för varje gång hon springer mot en så ropar man det i halv falsett. Annars heter hon bl.a Skruttis, Strumpa, Strutsen, Grisen, Lillan, allt utom Miki. En vän till mig kallar henne Mari, hmm, ja jag säger då det.

Miki är en störtskön valp. Orädd och väldigt avspänd i nya situationer. Nya hundar och människor, inga problem, hon är nyfiken och verkar sååå världsvan och cool.

En annan rolig egenskap hon har är hennes gigantiska föremålsintresse. Bollar, leksaker, tuggben, de är så skojiga att leka med och bära på, hon är en van apportör vid 9 veckors ålder. Där ingår iofs även skor, tandborstar, sockar, underkläder, pennor, damm och skräp, dock inte med samma glada beröm som vid hämtning av leksakerna. Man vet inte hur slarvig man är förrän man skaffar valp har jag upptäckt. Jisses vad hon hittar saker jag inte visste att jag hade!