Nu har hon hunnit bli 9,5 månad och jag har filosoferat lite idag om hur hon är som personlighet. Jag har ju ingen tidigare Whippet att jämföra med så jag utgår bara från hur jag upplever henne:
Miki är en energisk, fartfylld och glad Whippet med mycket driv. Redan som liten valp var hon totalt orädd och välkomnade livet med stor nyfikenhet och glädje, alla nya situationer var roliga och en möjlighet att kanske hitta på något upptåg. Hon är en egoist ut i klospetsarna, hon är övertygad om att alla på jorden är till för hennes skull, kommer någon in i rummet så kommer dom för hennes skull, ropar någon så är det självklart på henne. Är det flera hundar ska hon ovillkorligt alltid vara i centrum för allas uppmärksamhet. Får hon inte uppmärksamhet och kärlek så tar hon den, för den förtjänar hon ju faktiskt som den Drottning av Universum som hon själv utsett sig till.
Hon är väldigt intensiv i allt hon gör (vilket ibland kan övergå i respektlöshet), är hon glad så är hon GLAD, har hon ont så har hon ONT och hon är inte den som man inte märker när man möter henne. Hon hälsar på människor & hundar med en svallande glädje, leker på ett ganska bryskt sätt och tar sina uppgifter på stort allvar & blir lätt frustrerad när hon inte genast får respons. Hon gör även saker med en underbar självklarhet, "jaha, ska vi gå hitåt, ska vi göra det här, ska vi gå in här, ska vi träffa dessa människor", inget bekommer henne eller oroar henne. Hon är tjejen som leker med ballonger som smäller framför nosen på henne och bara undrar var den tog vägen och hämtar en ny, oberörd för smällar & ljud och otroligt nyfiken på allt! Hon verkar också besitta en rätt stark jaktlust har harar och fåglar fått erfara...
Miki älskar människor och hundar, i alla former, åldrar och färger. Matte älskar hon väldigt mycket, men om det skulle krisa så duger det med husse... eller om man tänker efter så duger det egentligen med vem som helst, bara denna någon älskar henne ;) Springer man ifrån henne i skogen så kommer hon efter ett tag, när hon gjort klart det hon ska och tycker att man förtjänar hennes gudomliga närvaro igen. Samtidigt är hon väldigt följsam och uppmärksam, mycket lättlärd och snabbtänkt och lägger man till hennes nyfikenhet, starka föremålsintresse, jaktlust, kamplust och godisaptit så är hon inte en särskilt svårmotiverad hund!
Skäller gör hon sällan, eller t.o.m aldrig. Däremot har hon ett "wroorrande" för sig, när hon har en leksak i munnen, när hon inbjuder någon till lek eller när hon bara vill lätta upp stämningen med lite partyläten :D Hon knorrar också när hon myser, vilket hon gör på hög nivå. Hon ligger gärna mot ens hals och sover, ligger i knät, kramas, knosar in sig i någon annan hund eller skrynklar ihop sig under täcket på nätterna. (Behöver jag nämna att hon tar den plats hon behöver i sängen, och stirrar på en tills man lyfter på täcket när hon vill in under igen) Nära nära, kärlek och värme är mycket viktigt för fröken Miki. För hon kan faktiskt vara ljuv och mysig som en liten mjukisängel :)
Hon har redan från liten varit väldigt tuff, och har under en kort valpperiod hunnit vara trotsig som en vass dobermannvalp. Hon försöker gärna 'dominera' andra hundar oavsett storlek och ålder (återigen respektlösheten) men lyckas inte alltid så bra med detta...varav hon blir lika förvånad varje gång varför inte alla underkastar sig Ers Höghet Miki? (jag har varnat henne för att man kan åka på stryk om man är för kaxig också)
Miki är ett stort ego i en rätt liten kropp. Samtidigt är hon det mjukaste av väsen. Hon har de mest kloka och underbara ögon, och det varmaste hjärtat och jag är övertygad om att hon kommer att växa upp till en stark, kärleksfull och rolig Whippet (och jag både fasar för och längtar efter att första löpet ska komma så hon får landa lite i sig själv.)
Nu vill jag såklart veta hur andras Whippetar är!
Tänk att hundar kan vara sådana personligheter.
Inlägg
