Som sagt, Eira kunde en hel del tricks med sin canvasbur, bl.a förvandla den till en karusell vilket hon gjorde flera gånger. Lyckades fånga det på film en av gångerna :D
Sen ser det ut såhär när två busungar leker inne i en bur: (Och hör du Jenny, vi pratar om Nokia :) )
För några dagar sen frågade Annelie om vi inte ville komma ner till Husby Säteri på fredagen och säga hej, det pågår EM i Lure Coursing och hon var på plats med sina Whippor. Sagt och gjort, jag tog med mig Miki, sambo och två vänner och åkte ner på en liten dagsutflykt. Vi tog vägen genom Nävekvarn och åkte sen Kvarsebofärjan över Bråviken till Norr/Söderköping. Vi började med att hälsa på Annelie, Mathias, Saga, Runa och lilla Eira på campingen och lät valparna leka med varandra. Kul att se, två valpar som är väldigt lika, inte bara i utseende utan i humör, envishet och positiv anda :) Eira visade bl.a Miki hur man kan ha väldigt kul med en helt vanlig canvasbur och sen var det brottningsmatch för resten av slanten.
Jag, Filip och Miki åker färja (Miki spanar på måsar)
"Hej, jag heter Eira, vad heter du?"
"Vill du leka med mig?"
"Okej, jag ger mig!"
Det var inte bara min valp som kan låta som en V8 märkte vi :)
Brottarna Miki och Eira!
Det var mycket varmt ute och solen sken från klarblå himmel! Därför passade vi på att besöka ett litet hundbad i närheten där Miki fick svalka sina tassar.
Vi svalkar oss i det inte alltför rena vattnet...
Sen åkte vi till Söderköping och det berömda Smultronstället för att äta lite (?) glass. Det var första gången jag var där och vilken otrolig glassmeny de har! Miki fördrev tiden med att sukta efter allas glassar och lite besviket ligga och äta sitt torrfoder ur en påse, och personalen passade upp henne med friskt vatten. Efter det strosade vi längs kanalen och det fanns mycket fint att se, det kändes nästan som att man var utomlands.
Ingen dålig glass va!
På väg hem åkte vi förbi en Outlet med märkeskläder och då det fortfarande var väldigt varmt ute frågade vi om vi fick ta med Miki in i butiken, vilket vi fick. Jag kan berätta att det inte är jätteenkelt att titta på kläder med en Whippetvalp under armen, men hon var så nöjd att få följa med! Kvinnan i kassan frågade om det var en Grand Danois, och jag berättade vänligt att det var det inte :D
Trötta var vi allihopa när vi kom hem iallafall efter en trevlig dag!
Inatt har Miki pipit lite och inte riktigt vetat hur hon ska ligga utan att det smärtar. Den stora tratten vägrar hon ha på sig och plockar med van tass av sig, så jag har fått komma på en annan idé för att hon inte ska kunna slicka på såret. Snacka om pyjamasparty! men det funkar bra för hon kommer inte åt såret alls, som hon har tyckt vara jättespännande att försöka gnaga på innan.
Är man sötast i världen eller?
Idag har hon annars varit som vanligt igen, pigg och glad och hungrig och lekfull! Och för den som är intresserad kommer här en bild av dräneringen... svullnaden längre ner på sidan av bröstkorgen syns nästan inte längre, och febern ligger ikväll på stadiga 37,6.
Till Mikis glädje kom kompisen Kiwi och muntrade upp på kvällen, och Miki tog chansen att få mysa lite, skönt när man inte är riktigt kry! 
Igårkväll släppte jag ut Miki på tomten för en snabb kvällskiss, samtidigt gick jag och borstade tänder och släckte i huset då jag vet att hon kommer in direkt hon har kissat klart. Dock inte igår, utan jag gick ut och fann tomten tom, och hörde en hund skälla lite längre bort...Det lät misstänkt likt en Whippetvalp som försöker få igång en katt, så jag ropade och hojtade, men hörde inte var ljudet kom ifrån.
Lyssnar lite till och hör plötsligt en duns och ett skrik, sen kommer Miki farande i 190 mot mig och ser livrädd ut. Vi går in, jag känner igenom henne och tänker inte mer på det då hon inte visar någon smärta men undrar såklart vad tusan som hände.
Vid 1-tiden börjar hon pipa varje gång hon byter sovställning, vid 3 är hon rejält orolig och kan inte sova, och så fortsätter det resten av morgonen. Hon börjar skaka och vibrera i hela kroppen och jag tycker hon börjar kännas varm. Samtidigt hittar jag ett litet sår på höger sida av kroppen och ser att det börjat svullna upp runtom. ORM! tänkte jag i panik och kastar mig på telefonen (hysterisk? jag?) och ringer Bagarmossen. Hon lugnar mig med att det till 99% inte är orm, men att vi nog ska kolla upp såret när lokala veterinären öppnat.
Kl 8.00 ringde jag så veterinären och fick en tid kl 14.20, vilket inte kändes bra då jag tyckte Miki kändes väldigt hängig. Hon kunde nu inte ligga ner utan stod upp och sov med huvudet på madrassen, och vibrerade fortfarande i hela kroppen och var varm. Tyvärr hade min termometer kommit bort i flytten så jag kunde inte uppskatta någon feber. Och eftersom jag tror att jag är Hönsmatte nr 1 som överreagerar så ringde jag kära vän Veronica och hon kom över för att se vad hon tyckte. När hon kom kunde Miki knappt stå upp, andades väldigt kort och var varm som en ugn, och hon skrek till vid minsta beröring av höger sida. "Helvete, brutet revben" tänkte vi, och jag rotade fram termometern. När den visade 39,9 grader, så blev det fart under skorna på fröken Forsvall och vi åkte in akut till veterinären jag bokat hos!
De klämde, röntgade och undersökte och kom fram till att revben & lungor var hela, såret var infekterat och behövde dräneras och lilla vännen var väldigt medtagen av sin höga feber. Det konstaterades även att såret inte kunde ha uppkommit igårkväll utan var flera dagar gammalt. Då föll en polett ner och jag kom på att fröken Nyfiken i en strut hade rusat fram till en djupt sovande Whippettik i Krägga och frågat framfusigt "Tja! Ska vi leka eller?!" och fått en jävla utskällning till svar, vilket resulterade i ett litet bitsår i ansiktet. Tydligen hade även kroppen fått smaka lite hörntand, därav det infekterade såret. Så, case closed...trodde vi.
På med dropp, smärtstillande sprutor och in för operation där såret ska dräneras.
När de öppnar såret för att se hur djup fickan är så är den inte längre än ca 1-2 cm... och bölden nedanför är inte varfylld utan helt enkelt en stor värkande BULA! Bulan har mest troligt uppkommit igårkväll och förklarar den snabba svullnaden. Febern beror därför också på smärta, inte på infektion vilket även förklarar vibrerandet och den otroligt ömmande bröstkorgen.
Så det ena såret dräneras, den andra bulan sköts om lite och vi åker hem ett par tusen fattigare med en groggy valp. Hon går själv till bilen ca 5 minuter efter hon väckts ur narkosen och bär sin på tok för stora tratt med stolthet och viss balansprecision.
Väl hemma går jag över till granngrannen för att höra om han kanske vet vad som hände igår? Han öppnar och vet tyvärr ingenting om att han fick celebert kvällsbesök igår då han jobbade. Jag frågar om hon förstört något och han säger att det enda han märkte idag var att skottkärran hade vält.Jag frågar lite försynt om han har katt, vilket han såklart har, och jag får svar på alla mina frågor.
Liten Whippettik provocerar stor Whippettik under fredagen, blir träffad av några tänder. Några dagar senare jagar liten Whippettik katt över till granngrannens tomt och snubblar illa över en skottkärra (*duns!*) och slår bröstkorgen halvt fördärvad. Precis på samma ställe av kroppen, allt för att förvirra matte och veterinärer.
Case closed!
Nu ska vi vila mitt lilla knyte och jag, jag har ersatt den stora tratten med ett av mina linnen med Paul McCartney & Wings på. Hon är jättefin, och nu ska hon bara bli av med febern och smärtan och såret och bulan, sen är vi alla glada igen.
(utom den sovande Whippettiken och katten....)
Vågas matte var snäll och skickade några bilder från Krägga, inte på vår utställningsprestation, utan på vår mini-släktträff! Att försöka få tre busiga flickor att stå still samtidigt, när de inte träffats på flera månader och bara vill leka efter allt vänstervarvande är inte helt lätt. Men håll till godo. Systrarna Play a While:
Michaela med Våga, Susanne med Mira och jag med Miki.
Vilken helg, både jag och Miki är helt utmattade!
Fredag åkte vi till Krägga för Whippetspecialen, och idag var det dags för Svenska Vinthundsklubbens sommarutställning i Lövudden. Jag hade redan i förväg bett Åsa ställa Miki på fredagen då jag skulle ha fullt sjå att kämpa mot min irriterande agorafobi. Men på fredagmorgon när jag kom dit var jag lugnare än jag kunnat tro och Åsa peppade mig fram till att ställa Miki själv!
Utan att andas gled jag runt i ringen med en strålande liten valp, hon sprang fint, hon stod fint, hon samarbetade så gott hon kunde och var så oerhört bra att det stärkte mig ännu mer. När det kom till konkurrensen plockade domaren(Mary Lowe) ut 5 av 8 valpar och vi var inte en av dessa, men hon sa till mig "- I want you to stay aswell, you got the Price of Honor" och jag såg framför mig hur vi fick en stor kungakrona med tillhörande spira, tron och applåder... Nu visade det sig att det betydde ett HP, men lika glad var jag för det :D
Mikis systrar Play a While Arabia (Våga) och Play a While Tiimari (Mira) och var också med och de små liven placerade sig som 4:a och 5:a. Kul att få se dom igen, och vilka trevliga mattar!
Imorse åkte jag själv till Lövudden för att ställa Miki i den äldre valpklassen 6-9 månader (eftersom hon flyttats upp över natten =) ) När jag kom fram och såg allt folk gå från parkeringen in på området så sa kroppen stopp. Med tårarna rinnande ringde jag min sambo och sa att jag tänkte vända, att jag inte fixade det och satt sen i bilen i 20 minuter och bara skakade. Tillslut tog jag Miki i kopplet och gick in på området i alla fall, bara för att kolla läget. Hennes lilla avslappnade närvaro och öppna attityd gjorde mig lugnare och med henne med mig så kände jag att jag kanske kunde klara det. Så plötsligt stod vi där i ringen igen och hon var lika duktig idag, trots att hon gäspade högljutt genom halva bedömningen och mest bugade och sträckte på sig istället för att stå fint, det är inte lätt att vara en trött valp =)
Domaren (Wim Wiersma) plockade ut 5 av de 10 valparna och vi var inte med bland dessa idag heller, men när han tackade oss oplacerade kom han fram till mig och sa att Miki var en "absolutely adorable little girl" men att hon var så svårplacerad idag då hon var så mycket yngre än de andra, hon behövde utvecklas för att kunna tävla mot redan utvecklade hundar, och det tackade jag vänligast för och gick ut med min vackraste valp.
Tror inte det går att beskriva vilken stolthet jag kände efter att ha fixat detta!
Återigen måste jag säga att uppfödare Henrik Härling och styvuppfödare Åsa Lindholm är guld värda, Henrik som stod med vid ringen under fredagen och gav bra tips och jättebra beröm för oss nybörjare, och Åsa som peppade mig till att ställa själv och var trevligt och roligt sällskap resten av dagen.
Bilder kommer, måste bara få de skickade till mig då jag själv inte hade kamera med mig någon av dagarna. Här kommer i alla fall kritiken:
Whippetklubben Krägga 11 juli 2008, Domare Mary Lowe, Uk.
Pale fawn brindle, white trim. Fine coat and skin. Pretty head. Excellent movement with good stride.
SvVk, Skokloster Show Lövudden 13 juli, Domare Wim Wiersma, Netherlands.
6 months, red fawn brindle & white elegant bitch. Still very much a baby. Lovely head with nice expression. Good teeth & eyes, ears a bit playful. Good length of neck, nice topline. Nicely developed for age, balanced angulation, good bone, pastern & feet. Moves ok for age.
Igår gick vi ner till havet (5 minuters gångväg från vårt hus) med kompisen Kiwi och det badades och solades. Alla i sällskapet badade faktiskt, utom jag. En del dock mer frivilligt än andra...för allt som idolen Kiwi gör vill ju även Miki göra såklart.
"Åh, är du där ute, då hoppar jag också i !"
"Hjälp, varför sa du inte att det var blött och kallt!?"
"Pust och stön, kan någon hjälpa mig upp?"
"Blötttttttt!!"
Efter badet ägnade Miki sig åt sothöne-spaning för att torka i solen.
Hela gänget: Sara, Miki, Kiwi & Maria (Andreas fotar)
Man blir trött av att sola och bada!
Inlägg
Alla kommentarer
