Nu har Miki åkt iväg till Åsa på
kennel Swaara för att göra sig hemmastadd tills valparna kommer! Det är lätt att bli hemmablind och innan jag lämnade Miki sa jag att jag inte var helt säker på att hon är dräktig, hon kanske bara är...lite...tjock? Men när vi klev in hos Åsa och jag fick jämföra med hennes hundar så insåg jag att Miki är mer dräktig än jag kunde ana. Härligt!
Hon har dock uppvisat dräktighetssymptom hela tiden. I tredje veckan, när jag ställde ner matskålen, backade hon med långa mungipor och glosögon ut ur köket. Morgonen efter kräktes hon i sängen och fortsatte att med äcklad min se på när jag erbjöd henne färskfoder. Inte ens en ostskiva fick jag i henne. På skogspromenaderna med setterkompisarna började hon gå för sig själv vid vägkanten och verka vara i en egen värld. En gång gick hon t.o.m till bilen och sa att nu åker vi hem tycker jag. Då är det illa :) Under någon vecka drog hon sig undan hemma också och såg allmänt frånvarande ut, men sen kom hon tillbaka i vanlig form och sista veckorna har hon blivit busig igen och äter med...eh... skamligt strålande aptit!
Nu håller vi tummarna för allt ska gå så bra som möjligt och det är med fullt förtroende jag lämnat Miki till gänget i Älvsjö, hon älskar att vara där och (försöka) leka drottning av universums mittpunkt med de andra whippetflickorna! (Om det fungerar är en annan historia...)
Hann knappt komma dit så hade hon installerat sig på första parkett framför kaminen. Frågan är vad jag själv ska sysselsätta mig med i 10 veckor framöver, men det ska nog gå bra det också!
Som det ser ut just nu är det nog ca 45 valpar i hennes klotmage, men förhoppningsvis blir det något färre. Jag är dock övertygad om att det kommer att bli en rolig kull med mycket liv och glädje! Är du intresserad av en valp så är det bara att höra av sig! :)
Klicka på länken för mer information och bilder: