Älskling

Miki var inte alls nöjd efter allt "ooh":ande och "aah":ande efter närbilderna på lillasyster Jazza. Hon krävde därför att få visa upp sin knappnålsnos och förväntar sig nu ett rungande "Aaaaww".

På sjön

Igår åkte vi ut med båten en sväng för att säla lite på någon klippa i den strålande solen.

Miki, som är en van sjöman vid det här laget, tyckte det var mycket kul och stod större delen av båtturen med nosen i vädret och öronen fladdrande. Jazza var inte riktigt lika övertygad om att det var kul att åka båt, men det kanske beror på att hon satt hos mig = den äkta landkrabban.(Filip, saaaakta, ja spyr! Men på rikt, ja spyr snart!)

Flickorna är redo för avsegling.


Ni tycker inte jag ser löjlig ut i flytväst va?


Här har man absolut bäst utsikt.


Skepp ohoj!

Skogsbild & söt valp

Tog en tur till en öde skog imorse. Inte en människa, bilväg, hare eller civilisation så långt ögat nådde. Plockade lite blåbär i en bajspåse (de är användbara nästan till allt), kantareller i en annan bajspåse och försökte fota flickorna i snårriset, med blandad framgång.











Sen måste jag bara posta några bilder från igår. Fotade lilla Jazza ute på tomten och maken till linslus har jag sällan skådat. Så fort hon såg kameran kom hon och satte sig så fint framför mig och bara satt och blinkade in i linsen "Är jag söt nu?".

Ibland lite föör nära kan tyckas:

"Can I haz metball pliiz?"


"Can I mummi?"


"Pliiiz?"

Grattis Åsa & Ylva

Jag har ju glömt gratulera "Ylva", SUCH Swaara Holly Golightly, till Championatet hon langade hem i lördags på SvVk i Svenstavik.
Cert, BIR, BIS-2 och SUCH (ja, mamma, det är rena grekiskan jag vet).

Stort grattis till Åsa, numera inte bara min styvuppfödare utan även uppfödare, och fina fina Ylva.

hurra hurra hurra hurra!

Domare Per Lundström visar rosetter. Jörgen Oinonen har fotat.

Med Mikis hjälp.

Det är varken någon hemlighet eller nyhet att jag har lidit av panikångest till och från i ca 15 år. Med hjälp av hundarna har jag dock kommit en bra bit på väg och de har hjälpt mig otroligt mycket i mitt tillfrisknande. De ger mig rutin i vardagen, tvingar mig att ta mig i kragen i många situationer och ger mig en styrka att tro på mig själv som människa. En hunds sätt att ta dagen som den kommer och leva utan ånger och skam är också något som är jättebra att se och lära av!

Just nu är jag lite i obalans, pressad och stressad inför hösten och livet vilket gör att panikattackerna kommer oftare. Och häromdagen var det en rad händelser som utlöste en väldigt stark panikattack, (sist jag var med om en sådan slutade det med ambulansfärd) där jag inte fick någon luft, trodde jag skulle dö och fick kramper i hela kroppen.

Jag kände att det var på gång och gick för att ringa min sambo och kippandes efter andan be honom komma hem. Medan jag gjorde detta så höll sig Miki runt mig hela tiden, hon hoppade på mig som hon blivit tokig, hon vägrade vika undan och krafsade på mina ben.

Filip och en vän till mig kom hem hit för att hjälpa mig och medan jag satt ihopkrupen på golvet och hyperventilerade så sprang Miki runt och höll koll. När det var som värst trängde hon sig fram till mig och bara ställde sig med framtassarna i mitt knä och tryckte hela sin kropp mot mig, utan att göra något annat. Hon bara stod där helt tyst och lugnt och lutade sig mot mig.

När Filip försökte stänga ute henne ur sovrummet en stund (för hennes skull, jag vill inte skrämma henne) så blev hon orolig och pressade sig igenom en skjutvägg vi har intill rummet och bröt sig in, kom fram till mig och ställde sig likadant igen. Fast besluten och oerhört lugn, med sina kloka varma ögon fick hon mig faktiskt att lugna mig lite och andas normalt igen.

När jag inte trodde jag kunde älska den hunden mer än vad jag gör...
Det där har rört mig väldigt mycket och det var nästan en övernaturlig upplevelse. Nu förstår jag att hundar (och djur) förstår och vet betydligt mer än vi kan ana.
Min lilla terapihund Miki!

Syskonträff i Vilsta (bildkavalkad)

Jag åkte ner från Norrland en dag tidigare för att åka till Vilsta och träffa alla människor och hundar där! (kan man motstå Whippetspecialen?) Vi arrangerade även en liten syskonträff för Marlon+Juni-barnen, så roligt att träffas, och speciellt Jenny & Nokia som vi bara känt genom Internet hittills :) En som saknades var såklart Våga med matte Michaela som också skulle ha kommit men var hemma och tog hand om lilla Jippie (get well soon!), men du fanns i våra tankar och du får njuta av bilderna på syrrorna och bröderna tills nästa gång. (Michaela, Filip är väldigt lik Våga!)

Annelie agerade coach och gruppledare, medan Mathias fotade. Vi ägare försökte bara få alla hundar att titta åt någorlunda samma håll samtidigt. Visst är dom stiliga! (klicka för större bilder)

Mira (Tiimari), Miki (Marimekko) och Nokia (Nokia)


Pepparkornsögon har vi allihopa :)


Här har brorsan "Kjell/Filip" (Stockmans) tillkommit t.h


Uppställning på led (med lilla fjärten Miki 2:a från vänster :D)


Sedan fick jag proffshjälp av Annelie med att ställa upp mina flickor. Hon gav mig detaljerade tips på hur jag ska ställa upp och hur man fotar uppställningsbilder, mycket intressant och bra! Annelie är härmed utsedd till även min personliga utställningscoach :)

Miki, min stolthet, 18 månader gammal (med något avhuggna tassar).


Sist och även minst så hade också Jazza-brazza följt med idag och charmade såklart alla i sin omgivning! Hon tog dagen med ro och stor nyfikenhet, kul med så många som jag, tyckte hon!

Är man söt eller?


Även Jazza ställdes upp av Annelie för fotografering 12 veckor gammal!
(här med något stubbig hals)


Oj vad hon växer! 12 veckor och ett bedårande barn av sin tid :)

Rundbana

Idag kl 17.00 åkte vi till Björkis Greyhound Park i Skellefteå för att prova på rundbana med Miki. Hon fick starta ur box och springa ungefär ett halvt varv. Det gick ju alldeles utan bekymmer! Det enda kruxet var att startboxen var stor nog för att hon skulle kunna vända sig, så när jag släppt in henne i boxen och vi väntade på trasan att starta så vände hon sig om och stod och plirade mot mig genom ett hål i boxen "Vad väntar vi på matte?". Men sen hörde hon trasan starta och snurrade runt i boxen och flög ut och började jakten! (tittar man noga på filmklippet ser man hur hon vänder sig)

Det var såklart kul att se henne springa rundbana, (även om jag tycker hon mest joggade runt idag :D) Nu har vi provat på det mesta. Men det är nog ingen sport vi kommer att fortsätta med, det räcker med LC & WR *pust*

Jazza fick en egen barnvakt medan jag värmde upp Miki.


Vi väntar på vår tur. Stora starka Greyhounds sprang före!


Och här kommer hon, lilla skrotmaja. Som skjuten (baklänges) ur en kanon.