Tiggaren från Luossa

Miki har just löpt klart för den här gången men har inte slutat påpeka för mig att hon är utsvulten och så näringsfattig att hon snart svimmar. Hon har antagit sin vanliga strategi att stirra ut mig, som (o)tur är fungerar den inte på mig, bara på husse.

Häromkvällen satt vi och spelade kort. Miki låg bakom min stol på det hårda köksgolvet och suckade HÖGT. (sen när ligger en Whippet på det hårda köksgolvet frivilligt?). När inte det funkade var det dags:

Mat, matte snälla, jag dör, jag förgås, jag aaavliiiiider!


Sen stod hon där i flera minuter och bara stirrade med sina oemotståndliga ögon.

"Maaaaaaaaaaaaaaaaaaat!"


Ikväll ska vi ut och springa, vi tenderar att ha fått en lite väl osynlig midja båda två!