Älska mer!

Och här har vi labradoren i full fart i sommarvärmen!

Grilla!

Vi grillar i vårsolen, jag äter bokstavskex och Miki lägger sin nos i både korvgrillandet, läskdrickandet och diverse annat (läs: allt). Men mest lägger hon sig i mina fotokonstellationer:

Lydnad på elitnivå

Jag & Miki gick ner på stora fältet här nedanför och skulle öva lite kontakt och allmän grundlydnad. Fick sällskap av Maria & hennes underbara fyrvägskorsning Kiwi. Kiwi var en väldigt bra nanny till fröken Kaxig, och lekte med varsam hand men tvekade inte att säga ifrån när kaxfröken Miki kom för nära. Mycket bra för henne, som ensambarn blir man rätt bortskämd.



Vi fick några bildserier också på vår träning. Som man kan se så går det ganska bra en del gånger, och... mindre bra andra gånger.


Tur man har humor och en väldigt töjbar tröja.

Jag och min valp

Som nybliven hundägare får man råd. Goda råd, välmenande råd, många råd och ibland lite pekpinnar. Eftersom jag är en ganska osäker person så har jag haft en tendens att lyssna på alla dessa råd, underskatta mig själv och försöka göra RÄTT hela tiden.

Den här gången med Miki så har jag bestämt mig för att lita på mig själv mycker mer. Jag är utvecklad som människa och sen jag hade valp förra gången och jag vet ungefär vad jag vill ha ut av mitt hundägande och hur hon är som individ. Självklart lyssnar jag på råd & tips, men jag väljer verkligen vad jag vill ta till mig, och gör jag inte helt rätt så får det väl vara så. Det finns så många "skolor" att man aldrig kan göra rätt enligt alla.

Så vad tycker jag själv då? Jag kan ju såklart bara utgå från hur jag är som person och hur min ras/hund är samt vad jag tycker är viktigt.

Jag tycker det är viktigt med tillit & trygghet för min valp. Hon ska lita på mig, att jag vill henne det allra bästa och att jag kan ta hand om oss båda på bästa sätt. Hon ska vara trygg i mina reaktioner och min hantering, och inte vara osäker på olika regler och händelser eller behöva undra varför jag rycker och drar i henne. Det innebär att jag försöker vara så konsekvent & tydlig som möjligt, men samtidigt med så lite konflikter som det går. Hamnar vi i en klassisk valpkonflikt väljer jag hellre att ignorera hennes felsteg istället för att ta en fysisk/verbal konflikt. Morrar hon när vi leker, biter mig i byxbenen eller händerna, tjuter som ett flyglarm om jag lämnar rummet eller trilskas när vi klipper klor så ignorerar jag det. Jag ser ingen anledning till att korrigera detta utan använder mitt norrländska tålamod med att bara vänta ut henne, hålla stilla, lämna henne vid lek och låtsas som att det aldrig har hänt. Jag litar på att många beteenden försvinner med ålder, utsläckning eller tålamod. Precis som många beteenden kan födas av samma anledningar =)

Jag vill att jag och min hund ska ha roligt ihop! Oavsett om hon blir avelstik, utställningschampion, racingstjärna, lydnadsess, eller ingenting annat än sällskapshund så är det allra viktigaste att vi har roligt och mysigt ihop. Hon ska trivas med mig och jag vill kunna trivas med henne. Har inga krav alls på henne vid denna tidpunkt, utan livet ska upptäckas med glädje och nyfikenhet!

Glädje och tillit är också hur jag kommer att vilja träna henne till att få lite vanligt folkhyfs. Skitsamma om jag låter som en idiot när jag är på kurs, på stan eller bland folk med henne. Hon ska vilja vara med mig och vilja samarbeta. (det som en del kallar den långa vägen.) Förstår hon inte jag menar med ett kommando så måste jag försöka lära henne det bättre, inte bli förbannad för att hon "ska kunna"´.

Jag tror inte på dominans när det gäller vår relation, jag tror på tydlighet, samarbete, positiv förstärkning och en kärleksfull & tålmodig guidning till balans.

Slutligen så gör jag mitt allra allra bästa för att inte visa henne min osäkerhet, jag vill inte tveka i lägen, jag vill inte att hon ska behöva ta beslut som är mina och jag vill inte överföra min neurotiska sida till henne ;)
Jag vill lita på att jag kommer att göra henne till en trygg, orädd, någorlunda lydig individ med frihet och en glädje till livet. Och jag vill att hon ska lita på att jag aldrig kommer att göra henne illa och att vi är ett bra team hon & jag.

Det är mina mål och tankar om just min valp.

Ps. När hon kommer i slyngelåldern och börjar trots mig dagligen, påminn mig på om detta, ge mig tålamod och styrka samt lova mig att det går över... Ds.

Tacksamhet!

Idag är det ett år sedan vi förlorade Disney, 1 år gammal. En ny liten krabat har nu kommit in i vårt liv och det trodde jag nog aldrig då. Så chockad, rädd, ledsen och hopplös man kände sig då för ett år sedan så trodde jag aldrig jag skulle våga igen.

Men en sak slog mig när jag & Miki var ute i skogen igår och hon rusade runt som en fullständig vettvilling över stock & sten, snubblade genom gräset och flög över marken. Det är faktiskt ett under att hon inte slår ihjäl sig under de turerna, men samtidigt är det ju därför jag har har henne hos mig, för att få uppleva den glädjen i varje språng! Jag kan aldrig vara säker på att jag får ha henne hos mig imorgon, jag har insett att allt kan hända, det kan hända under ett kort ögoblick, och därför har min tacksamhet växt.

När jag går där i skogen och håller andan när hon kommer farande så kan jag bara inte oroa mig för att hon ska skada sig, jag måste vara tacksam över att hon lever och har livsglädje! Lämnar hon mig imorgon så ska jag iallafall ha upplevt så mycket glädje som möjligt. Flummigt värre kanske, men så känner jag.

Varje dag jag får ha tillsammans med denna lilla Miki är för mig ovärdelig och jag hoppas att de dagarna ska bli väldigt väldigt många!

Du är saknad Disney!

12 veckor idag

Hurra för lilla busfröet!

Vårtecken

En fluga! Är det vår nu matte?

Miki på golfbanan!